Hur känns det? Den frågan satt vi ett litet gäng arbetskamrater och frågade oss dagen efter nyårsdagen. Vi analyserade hur ingången till 2013 upplevdes. Var vi hoppfulla, positiva, fulla av förväntningar inför ett helt nytt kapitel? Mjaaa ... sanningen att säga så var ångan inte riktigt uppe i januariskymningen, även om undertecknad tog i från fotknölarna och med tillkämpad positivism klämde i med att "jamen januari kommer att gå jättesnabbt", "februari svischa förbi" och "helt plötsligt är vi i mars" och...!
Och längre än så hann jag inte förrän en av kollegorna sken upp lite och utbrast "och då är det ju snart dags för golfsäsongen!"
Nu är jag inte den som särskilt vurmar för moderatbandy, som jag framhärdar att kalla denna sysselsättning. Men ok, inte har jag något emot gröna greener om man säger, även om det då är sköna blomsterängar och gröna skogar jag mera tänker på och "hole in one" från min horisont mera handlar om att följa knipans föräldraskap i holken på gårdsträdet, och en "birdie" mera berättar om frekventa aktiviteter i ett kärt intresse.
Denna säsong har jag inget "handikapp" och jag kan räkna med att färdas över stock och sten igen efter en retfullt förstörd förra säsong.
Tur att vi har olika intressen här i livet. Då har vi ju något att diskutera och berika varandra med.
Som en av ledarna i ett nationellt fristående fågelskådarnätverk blir jag som allra gladast när vi kan "bjuda" på något trevligt. Häromdagen fick vi glada tillrop från en kille i Arvidsjaur som hade besökt nätverkets officiella fågelmatning innanför Kallaxrondellen i Luleå.
Vi fick klart för oss att vi hade gjort hans dag när han på en luleåresa hade tagit sig till matningen och för första gången i sitt liv fått se svartmes och tofsmes. Två arter han hade på sin önskelista. Och tofsmesen dök dessutom upp i dubbla exemplar. Han var mer än nöjd skrev han, och vi i nätverket blev varma över hans glädje.
När jag skriver dessa rader sprider en vacker januarisol sitt guld över staden. Så skönt det känns med några minusgrader och gnistrande snö. Dagarna blir längre och det är hopp om livet. Våren finns där i en inte alltför hopplöst avlägsen framtid. En ny almanacka måste skyndsamt införskaffas så att man kan hålla rätt på alla 365 nya vita blad man fått.