Det är mörkt nu men det finns hopp om ljus i tunneln - om det inte är ett tåg vill säga.
Mörkret kan vi inget göra åt, det är bara att genomlida - det är helt konsekvent. Men märkligt inkonsekvent är dock ljussättningen av Luleås gång- och cykeltunnlar. I vart fall de tre jag frekventerar, dag som sen kväll.
Den första som jag passerar skumma tidiga morgnar är en kort historia där himlaljuset kommer åt att lysa så att man ser godtagbart, även sen timern automatiskt släcker skenet strax efter sju någon gång på morgonkröken.
Efter denna kommer en lång snirklig väg, liksom i en djup dal mellan ett nytt bostadsområde med höga hus och den stora billeden. Denna gudsförgätna, och efter mörkrets inbrott och i kvällens stillhet obehagliga, väg mynnar in en lååång tunnel, upplyst med endast två lampor som bara lyser en del av dygnet.
Tredje tunneln är lika kort som den första och ligger nära stan och här lyser de tre lamporna hela dygnet! Trots att dagsljuset når in gott och väl.
Som alla förstår är det den 61 kliv långa tunneln som är akilleshälen i min mörka historia. För vad som händer när ljuset släcks i denna tarm, är att det blir kolmörkt, obehagligt och trafikfarligt mörkt. Fotgängare syns inte, cyklister håller på att kollidera med varandra och otrygghetskänslan regerar.
Inkonsekvensen handlar om varför man bränner tre lampor i en tunnel där ljuset når in och släcker ned i tunneln där allt ljus man kan få behövs oavsett om solen lyser eller det skumma eftermiddagsljuset rår.
Det kostar pengar att ha tänt fick jag som förklaring vid fråga för länge sedan vilket låter konstigt. Det är väl bara att släcka där det inte behövs och låta kilowatten skapa trygghet och trafiksäkerhet där den verkligen är behövlig, eller?
Där tunneln ligger är ett tillväxtområde med boende, många trafikerar denna väg mot staden och dessutom så vurmas det ju för att människor ska välja att cykla eller gå istället för att ta bilen. Men hur lockande är det när färdvägen kan bjuda på obehagliga överraskningar med fara för liv och lem?
I Luleå hava vi tydligen ett Trygghetsråd, nog vore det något för dessa att titta närmare på. Kanske ta en liten cykeltur på sträckan lämplig tidpunkt? Jag följer gärna med, men jag kanske måste ledas eftersom mitt mörkerseende är lika med noll och det handikappet lider ju flera av.
Kan det rent av vara så att det är olagligt att inte ha en så lång tunnel upplyst? Vad säger trafikförordningen? Och till sist - nog är det en liten skamfläck när man säger sig värna tryggheten - att trafikanter ska behöva vara rädda på sin färdväg.
Varde ljus!