Hur ska det gå för dagstidningarna? Upplagekurvorna pekar ned som mungiporna på en mäklare som inte har lyckats sälja så mycket som ett utedass på en hel vecka, typ.
Vi är alla tidningsläsare, många har levt sida vid sida med sitt husorgan i evigheter och många har ärvt lästroheten ned genom generationer. Sedan kom internet och tidningarna kunde konsumeras digitalt. Papperstidningens död - var/är mångas syn på saken.
Jag är inte så säker, jag. I alla fall inte över vad det är för sjukdom som ger den tynande tillvaron.
Visst - jag är ju jävig som reporter på en dagstidning. Men jag är också läsare och likt exemplet ovan så har jag ärvt prenumerationstroheten på Norrbottens-Kuriren. Redan min farfarsfar hade Tidningen. Vad Johan August Rensfeldt såg i bladet då för länge sen får vi aldrig kläm på, men jag vet vad tidningen betydde för de två senare generationerna.
Tidningen var säkert en statusgrej då när den kom. Att ha råd att informera sig stod väl lika högt i kurs då som i dag. Inte alla kan klösa lös ett antal tusingar för att ha råd med dator och uppkoppling och sen kunna kosta på sig en E-prenumeration. Med papperstidningen är det samma visa. Allt fler säger upp sin trogna vän som dunsar ned i brevinkastet eller ligger och väntar i lådan varje vardag. Varför? Jo det är för kostsamt. Många tvingas avstå.
Jag tror att alla förstår att en tidning kostar att ge ut. Nyheterna hämtas inte in av sig självt, bilderna måste ju tas av någon med en bra utrustning och ja, helst ska ju allt - både text och bild vara välgjort, intressant/informativt, lockande/ roligt. Bladet ska tryckas och distribueras - det är många kostnader på vägen innan du håller tidningen i din hand.
Dagligen får vi som jobbar med journalistik bevis på att folk uppskattar oss och produkten. Vi rör om i den politiska grytan eller hjälper medborgarna att peka på oegentligheter. Vi speglar trender och trevligheter och skapar nya infallsvinklar och vi bär fram viktig samhällsinformation och sätter fart på debatter. Kort sagt, vi kanske inte alltid är älskade men vi känner att vi är behövda. Nog så viktigt. Dessutom, för många är vi kanske det enda tilltalet på en hel dag ... bara en sådan sak.
Jag tror att papperstidningen kommer att överleva. Och att vi kommer att läsa den digitalt - också. Men hur vågskålen kommer att stanna är det ingen som har facit på.
Att annonsblad kommer att kunna tävla med storebror dagstidningen i fråga om bärare av ordet är otänkbart. Det vore som att jämföra en Epa-traktor med en Rolls Royce. Tyvärr så finns det de som tar sig före att göra nära nog den jämförelsen. Det är ... vad ska man säga ... okunnigt. Eller till och med dumt ... Ungefär lika dumt som att stoppa en inplastad tvättablett i diskmaskinen och sen bli förvånad när disken inte blivit ren.