Jag träffar en landskapsarkitekt och hon säger något som känns som en dörröppnare till Luleå och ambitionen att vi ska bli 10.000 personer fler. En målsättning som inte förverkligas genom att säga tulipanaros.
Så vad är det för nyckel hon har till att locka motsvarande ett mindre samhälle till Luleå? Jo att en kommun måste lyssna noga till sina invånare och bry sig om vad de föreslår och vill med sin stad. Kan det vara så enkelt då? Att om Britta och Ante i Luleå får säga sitt om hur de vill ha det i stadsparken, ja då ser Stig och Anna det som är utflyttade till huvudstaden men längtar hem? Och den medborgerliga rättigheten som tas tillvara i hemkommunen gör att de drar upp bopålarna och flyttar hem ...?
Aaa, jag tror faktiskt det. När medborgarna lyssnas till och får vara med då fungerar ju stadslivet som det ska. Då kommer det en "byakänsla" och en livsdynamik som faktiskt kan upplevas. Och har man en gång släppt loss kreativitet så sprider den sig - som ringar på vattnet. En snöboll som släpps i rullning växer av bara farten.
Själv blir jag så otroligt glad och inspirerad av att man planerar ett fik i stadsparken. Katarina som en gång skrev medborgarförslaget på papper och fick igång byråkratin ska ha en eloge. Och redan nu, år innan vi kan ta den där koppen kaffe inne i glasbyggnaden eller ute i marssolen på ett renskinn, så står faktiskt entreprenörer i kö för att ta hand om Luleås nya "vattenhål".
Luleå kommun ska också ha beröm. Man är bra på att bejaka satsningar på trivsamheter. Att skapa åretruntliv i parken är en underbar plan. Landskapsarkitekten ler när hon berättar ett nytt ord som unga medborgare föreslagit henne:
"Tjugofyra - sju!" Alltså liv i luckan dygnet runt. Riktigt så blir det nog inte, men däremot en park som lever under hela året, även mellan adventskalender och isdjur och mellan isdjur och blomsterprakt.
Ännu är makeovern i stadsparken på planeringsstadiet. Fortfarande öppet för medborgares synpunkter. Hur göra parken ännu mera livaktig? Bara fantasin sätter gränser. Och medarbetare som kan förverkliga det spektakulära finns det bevisligen också. Nyligen fick en av dem titeln Årets Lulebo.
När detaljplanen för projektet i parken ställs ut så låt oss hoppas att hämningar släpper och kommunen sköljs över med galna, kreativa, roliga, seriösa förslag. Själv föreslår jag en isbana för barnen och stolgungor i parkens grova träd.