Domänerna lyser ännu vita. Men på internet lockar de i skiraste grönt och jordens alla färger. Rallyt har startat! Planeringen av en odlarvår/sommar är igång. Och vi är faktiskt en hel del som lagt in en högre växel. Innehavet av omplanteringskärl ses över, tidningarna lusläses i jakten på den affär som säljer fröer till bästa pris.
De exklusivare hemsidorna på nätet dreglas över och varukorgarna i cyberspace fylls och raderas i en lika harmonisk våg som när det öppna havet svallar mot stranden. Hur lätt är det inte att lägga till den afrikanska liljan, den ursöta rosa pompomdahlian, och en clematis ur det allra nyaste sortimentet? Det måste ju provas. Som vanligt blir listan lång - alltför lång när drömmarna far iväg men plånboken säger stopp.
Att odla är livet tycker jag. Inte bara blommor utan mycket gärna det som går att äta. Inget slår känslan av att plocka upp egna grönsaker ur landet och frysa in rikedomen för kulnare dagar. Det är ett sätt att både roa sig, få motion och sätta guldkant på livet ur alla möjliga synvinklar.
Dessutom är det en utmaning, ett långlopp där du inte kan vara helt säker på utgången. Du kanske har laddat för att komma i mål med välväxta pumpor men det visar sig frampå sensommaren att det som lyckades bäst var sockerärtorna. Du räknar med att vara självförsörjd på härlig dill men lössen hinner före, eller rådjuren, eller sorkarna, eller kålfjärilarna eller ... Som sagt det är ingen sommarpromenad att odla och det är nog det som gör det så väldigt intressant.
Uti min hage växer det en massa som ingen bjudit in, förvildats eller som dröjt sig kvar genom decennier. Och blandat med naturens eget vilda material blir det till ljuvliga buketter att slösa med genom sommaren. Ståtliga riddarsporrar i himlens alla färger, vajande timotej och andra spännande grässorter som står där i det fria och anmäler sig som utropare i den ultimata buketten.
Sommaren är kort, det gäller att planera det
man vill ha till lyst - och när det väl är dags riktigt slösa med det man har i rabatter och på ängarna. Praktfullt och stort i all ära men de finaste buketterna tycker jag nog är ett par grabbnävar av styvmorsviol. Tyvärr så brukar hållbarheten vara klen hos denna fantastiska blomma som doftar som den bästa parfym och är så särpräglat vacker så ogräs den är. Men underbart är ju kort heter det ju.
I mitt vardagsrumsfönster ranglar en låda taniga chiliplantor mot en blåblek februariomgivning. Jag hoppas att jag klarar dem fram till det är dags att plantera ut. Lyckas det så kan det nog bli en het sommar i grönsakslandet :)