Tänk alla föresatser man har. Planer och drömmar. Inför semestern ska jag göra si och så. Till hösten måste jag ... I vinter är det dags att ... och till våren! ja dåå...!! Sen hela den "långa" sommaren då blir det tid att hinna med ...
Känner du igen dig? Ja så där pratar vi allihopa och hur mycket blir verklighet?
Kanske är det bra att man verkligen inte hinner allt det man snackar om. Planerandet är nog ofta bara ett mentalt kitt i vardagen. En katalysator i livet som gör att det överhuvudtaget finns någon riktning på det man måste göra och att just det specifika verkligen blir av.
För skulle man hinna med allt på den lista man skriver åt sig så skulle det inte finnas mycket tid för eftertanke eller utrymme för andra som behöver ens uppmärksamhet.
I åratal har jag ruvat på funderingen att börja bygga upp en liten enkel trädgård. Jag är nu inne på år tre och ännu finns bara denna gröna värld i mina tankar. Men det är, trots att det händer väldigt lite i denna mylla, rätt kul att gå och fundera på hur den ska se ut.
Det är säkert så att den allra mest stimulerande tiden pågår innan man verkligen satt spaden i jorden. Att man får vänta på traktorn gör inte så mycket, den kommer när den kommer och blev det inte gräsmatta i år så blir det nästa. Och det är inte heller fel att ha gott om tid att fundera på hur ytan sen ska kläs, vart träden ska stå som kommer att vara fullvuxna först långt in i framtiden.
Det är kostsamt att anlägga en trädgård, det är en viktig hake, men återigen ger lång planeringstid möjligheter att hitta trevliga budgetlösningar. Tittar man sig omkring i landskapet finns det kanske "möblemang" att hämta helt gratis. På min tomt hittade jag till exempel i somras fyra små cembratallar och jag blev jätteglad. Insåg att det måste nötkråkorna som varje sommar kalasar i grannen stora fina träd som gömt eller tappat frön på min mark, tackar, tackar - som på beställning.
Och under en trädgårdsresa till Skellefteå hittade vi fyra små rotskott till parklind som stod på en bilparkering. De grävdes snabbt upp och planterades på tillväxt för senare placering. Sånt känns roligt.
Gamla arvssorter av brandlilja och riddarsporre finns också på min plätt och de ska få flytta in i ett kommande trädgårdsrum. Men än är marken i träda och det är långt till skuggan under en lind. Men det gör som sagt inte så mycket för jag kan se framför mig hur det kommer att se ut en vacker dag när allt är färdigt - om det nånsin blir det.