Sommaren kom aldrig, och trädgårdsplanerna blev delvis grusade men till slut så föll alla bitar på plats. När nordan drar, dras även riktlinjer upp. Jag har sommar i sinnet trots att frosten knäpper odlarglädjen på näsan gång efter gång. Nu börjar äntligen en vegetativ period trots att vintern inte är långt borta.
Efterlängtade traktorer har fräst domänerna och jorden ligger klar att tas i bruk. När vi skriver oktober handlar det inte om blommande förväntningar utan om indelning av rum, grävning, möblering och höstplantering. Den viktigaste möbeln just nu är en stor rund sten som ska bli mittpunkt i den hittills tomma trädgårdssalen. En bamsing som lyftes ut ur skogen med ett krasst konstaterande från traktorföraren ”andra vill ha bort sina stenar från tomten, men du lyfter in dom, jaja ...”
Bumlingen hade jag haft ögonen på i många år, en mjukt rundad pjäs som kommer att bli den där varma ”stolen” i trädgården som man kan vila sig på. En mycket bra start i trädgårdsbygget. En utgångspunkt i ett stort projekt som jag i dagsläget inte har någon större koll på hur det kommer att utveckla sig. Helt säkert är det dock att det kommer att ta mycket tid, men det gör ingenting.
En trädgård blir aldrig färdig. Det kommer alltid att vara en ongoing story och det är precis så det ska vara.
Nu gäller det att välja inredningen. Odlarproffsen pratar om golv, väggar och tak. Jag tänker mest mat i min gröna värld och drömmer om grönsaker och dignande bärbuskar. Googlar på nätet efter odlingsråd och sortbeskrivningar och det bara väller ut fakta ur datorn om zoner, gröngödslingar, kvalsterbekämpningar, marktäckning, spaljering, beskärning . Odling är en hel vetenskap det ska man ha klart för sig. Sen så ska man ha klimatet med sig också, inte för blött, inte för torrt, inte för varmt inte för blåsigt. Ta en lott.
Vännerna pratar om spännande material som låter utmanande för det norrbottniska klimatet, björnbär, plommonträd, päron, i dag kan man hitta sorter som kan trivas och klara ett kallt klimat som för övrigt blir allt varmare. Odla i sand, är en intressant metod som vore kul att pröva. Kanske en fin känslig Austinros skulle kunna luras att slå sina rötter i den norrbottniska myllan.
Före industrialiseringen i Sverige var odlingen i Norrbotten en sortrik och på sina håll nära nog lika avancerad som på de mildare sydliga breddgraderna. Det tävlades till och med på världsutställningar. Sen kom likriktningen med förädlat frö och materialet med så kallad provinience försvann och länet hamnade i en grön medeltid. Kanske att vi nu är på väg att ta tillbaka vår förlorade mark. Man kan hoppas.
Säkert är att odlingsintresset är gigantiskt och bara ökar i alla samhällsgrupper och åldersnivåer. I dessa dagar när föreningar tappar medlemmar växer trädgårdssällskapen till som aldrig förr och ungdomar har fått upp ögonen för att odla sin egen ekologiska mat. Gerillaodling och mat i fönstret, det händer mycket spännande på fronten.