Jag sitter på ett kontor där det kommer in en massa böcker från landets alla förlag. Somligt recenserar vi men mycket blir stående som hyllvärmare. När man bläddrar i dessa produkter slås man av hur mycket skrot som passerar tryckpressarna. Som inte kan betecknas som smala nischämnen ens. Det är för menigheten, anser jag, ofta rätt ointressanta författare och ämnen som avhandlas i denna dyra publiceringsform.
Man kan bara fundera på hur förläggarna tänker när man trycker upp skvallerböcker. Det ena exemplet är en gammal avdankad svensktoppssångare som beskriver hur han tog sig ur sina alkoholvanor. I ett annat exempel det före detta fotbollsessets förra fru som berättar om umbärandena i skuggan av en känd man.
I min värld har jag då och då kommit i kontakt med intressanta människor med mycket att berätta och som gärna skulle ha gjort det i bokform eller rent av försökt få material publicerat men stött på patrull under de konstigaste förklaringar till varför inte produkten duger att ta i tryck. Det kan handla om att det är för "smala ämnen" eller att resten av landet inte är intresserat av vad som sker i vårt nordliga hörn.
I andra änden av förlagen sprättas istället ovan beskrivna dynga ut över bok-sveriges ängar. Är det verkligen någon som går och lägger 150 spänn på en jeremiad över en före detta kändis före detta frus äktenskapsproblem eller att Sigge Sångare har tutat lite för mycket medan han var känd. Va!?
I min värld borde det vara så mycket annat som skulle uppskattas att läsas om av så många.
Det kostar att trycka böcker det förstår man väl. Men varför i all världen satsar man då inte enbart på kvalitén? Det övergår mitt förstånd.
När det gäller böcker är jag en sällanläsare och periodare. Det blir mest fackböcker av olika slag som jag begärligt läggar vantarna på. Romaner och annat blir det någon gång. De gånger jag öppnar en roman och finner att den tilltalar mig, då är det en väldigt trevlig känsla. Boken blir som en följeslagare, en vän för en period. Som en nyvunnen bekantskap på ett tåg mellan A och B. När man stiger av vet man att man aldrig ses igen och glädjen och sorgen över det faktumet är en berikande känsla.
En god vän jag har läser numera alla sina böcker på datorn. Det skulle aldrig jag kunna eller vilja göra. Jag måste ha den fysiska boken i handen och uppleva prasslet och pysslet med vändande av blad och värdet av själva boken som en vardagsinstallation i min tillvaro.
En vacker och lockande fackbok om exempelvis mitt specialintresse trädgård är en feel good-trigger i mitt vardagsliv. Den kan ligga där på vardagsrumsbordet och bara med sin blotta existens få ägarens tankar att börja snurra runt i ämnet. Den är som ett tyst löfte om upplevelser och möjligheter. Den är den mentala huvudkudden.