Oj vilken häftig tant, Eva 96 år, som emigrerade från ensamheten i Sverige till paradiset i Thailand. Vilken kvinna. Och tjyvrolig också. Hon berättar för kvällspressen - som förstås följer upp emigrationen - att hon höll på att slå ihjäl sig på rullbandet på Kastrups flygplats. Ja, jisses, man behöver inte vara 96 för att tappa balansen där ska jag säga.
Nåja, upp kom denna viga nära hundra år gamla tjej och nähää då, inte skulle det besökas någon doktor för de värkande revbenen. "Jag tyckte det var bättre att gå till frissan" säger hon pillemariskt till en reporter som måtte ha blivit överlycklig över de fräna kommentarer denna lady strör omkring sig. Och denna kvinna - still going strong - njuter av vad paradiset ger av varm sand och överdådig blomning. Hon ska köpa sig en fin gul bikini och avboka returbiljetten till det kalla Sverige. Tack och hej -- leverpastej!
Man blir lite avundsjuk på en sådan här tuffing. I och för sig så har hon familj som tar hand om henne dit hon kommit men ändå. Tänk att kasta loss från tryggheten i sitt gamla Svedala - eller kanske är det så att det var TILL tryggheten hon reste ... Till landet där gamla inte försvinner in i äldrevårdens anonymitet, där livet rullar sysslolöst förbi utan så värst mycket sol, vind och vatten i håret eller sand mellan tårna.
Kanske skulle vi alla samfällt - så där i de översta och förhoppningsvis friska och kapabla åren - sätta oss på flyget mot varmare land och vissna ned på ett behagligare ställe. Kunde bli en affärsidé för thailändarna när de får klart för sig ordentligt hur vi i Sverige definierar trygghet och omvårdnad av gamla ... Då skulle det kanske poppa upp en massa äldreboenden efter stränderna där långt bort i världen. Vem vet.
Sedan kan man ju undra över detta fenomen, att denna sak får sådan otroligt stor uppmärksamhet i medier landet över. Kan det vara så att vi i dagens medieutbud har ett underskott på "sagor" med en trivsam happy end? För är det något nytt med en gammal dam som plötsligt bestämt sig för att leva fullt ut de sista åren av sitt långa liv? Förhoppningsvis tar flera äldre - som kan - denna chans att göra vad de vill av sin egen tid utan alltför stor hänsyn till dem som vill ha ett ord med i laget om vad man kan eller bör i hög ålder.
För Eva, 96 år, förstår man att det inte var en sekund för tidigt som hon gjorde slag i saken och reste mot en ny vår i sitt liv. Det önskar man att flera kunde och vågade göra.