Lååång uppladdning för denna dag på året, mycket god mat, julklappsförväntan, besvikelser, också en del och mysiga återföreningar, minnen med mera. Julen sätter avtryck på oss på olika sätt. Själv "lider" jag av dess sviter länge efter att tomten gått. Det är alla julsångerna och uttrycken som sitter som inhamrade i hjärnkontoret och inte vill släppa taget om mig.
Länge, länge kan jag komma på mig själv nynnandes på en klassisk engelsk julsång, och dagar efter att den söta tjuren Ferdinand lämnat arenan hör jag mig själv härma hans mamma med samma beslöjade röst " Men lille Ferdinand, varför leker inte du med de andra små tjurarna och stångas du me"... ja ni förstår - julens avtryck.
I övrigt så funderar jag över det märkliga i hur den stämningsfulla julkänslan förändras och är helt borta i mellandagarna. Det är som när någon plötsligt tänder ett skarpt ljus i en juldämpat rum. Vad är det egentligen som hände? Är den där speciella julstämningen något faktiskt eller något som man bara skapat själv?
Nyåret är den högtid jag själv gillar allra bäst. Jag tycker om den där resoluta omstartskänslan. Och även om jag inte kommer att lyckas förverkliga alla föresatser som kanske finns så känns möjligheten uppfriskande. När det är dags att hänga upp en ny almanacka och skriva januari 2013 så går hos mig en grön signal.
Odlaråret börjar.
Strunt samma att snön vräker ned och världen är väldigt frusen. För den som odlar sin trädgård är det aldrig tjäle och visionerna aldrig större och vidlyftigare än när de sitter mellan öronen eller i några slarviga skisser skapade utifrån ett ofta helt orealistiskt drömscenario. För om jag skulle göra all jag klurar på och vill så skulle jag ha muskler som Hulken och mer pengar än Joakim von Anka.
När jag tittar ut över mina vintervita vidder så är det en vy två i en. Trädgårdslanden är den väl inslagna julklappen och nyårslöftet i en och samma kropp. Vad finns i paketet? Vad bjuder det nya på när du väl fått öppna. Hur ser förväntningarna ut? Jag vet bara en sak, det att jag inte vet. Och den känslan får man helt enkelt nöja sig med. Så är det med resten av livet också. Man kan ha massor av goda föresatser och ambitioner- men saker blir som de blir. Och det finns en vilsamhet i det.
Får jag passa på att tacka er för all uppmärksamhet och glada tillrop över denna spalt under det gångna året!! Alla mail och samtal och kommentarer. Det värmer och glädjer ett skrivarhjärta. Det känns bra att få betyda lite guldkant för er som läser. Nu önskar jag er en fin jul och ett lika härligt 2013. Nu startar vi om;)