Jag var mer än fullvuxen då jag bakade mina första bullar och kokade den första pannan palt och trodde mig kunna sy barnens baby- och småbarnskläder samt vågade mig på träslöjd. Inte för att det är några kunskaper som man måste gå universitetskurser för, nä, jag hade bara inte trott att jag skulle fixa det så bra helt enkelt. Vilket jag, när jag väl gav mig på det, ju faktiskt fann att jag gjorde.
Vi har väl alla våra tvivel över våra förmågor och hakar upp oss på saker som vi får för oss att vi absolut inte kan lära oss. Vi tvekar och tänker men prövar inte, vi hindrar oss själva. Tror att det handlar om att man måste komma till en punkt där man faktiskt ger fasiken i sina hjärnspöken och tar risken att projektet vi tvekar inför faktiskt kan bli pannkaka. Ja men låt det bli det då! Det viktigaste är väl att testa? Annars får man ju inte veta.
Det kan ju faktiskt visa sig att stötestenarna förvandlas till sandkorn som du stolt kan trampa över. Jag vet inte vad Du gruvar dig för men jag har något som jag tänker våga mig på nu i sommar. Jag har nämligen aldrig testat att tapetsera. Det närmaste jag kommit detta makeovrandets elddop är att riva, spackla och slipa. Väl så, men att sätta upp nya fräscha våder jag aldrig tillåtit mig att tro att jag skulle kunna klara av.
Nyss satt jag och googlade inredningstips på nätet och ramlade in i en mycket pedagogiskt gjord tapetseringsfilm, en ”så här gör du”-framgångssaga. Den enda huvudrollsinnehavaren satte ensam upp tapeten och fint blev det och inte verkade det svårt heller. Hon som tapetserade svor inte en enda gång i introduktionsfilmen.
Jag känner mig nu rätt säker på att jag kommer att kunna radera ännu en ”detdärkommerjagaldrigattkunna” grej på listan över sånt jag bestämt mig för vara för knepigt att klura ut koden för. Så nu kan det tänkas att det blir lite liv uppåt väggarna. Jag kommer nog att ta det lite försiktigt ändå, man kan ju alltid ta de första stegen på någon mindre framträdande del i kåken. Kanske en liten fondsnutt i sovrummet eller så. Bara för att se om vingarna bär, typ.
Och skulle det nu mot förmodan sen se alldeles fördjäkligt ut med missanpassning i mönster, snett och buckligt ja då får man ge upp och ta till målarburken istället. Men då har man i alla fall försökt. Det är det som är det viktiga.
Sen gäller det ju att hitta det ultimata mönstret/färgen, det är inte lätt det heller. Det svämmar över av tapetkollektioner och internet har inte gjort saken lättare. Hela världen ligger som en öppen tapetbok med klassiskt, nyskapande, 50-talsstuk, natur, fototapet, vrålmodernt, sobert och färgchock. Välj själv.