Vivi Ingrid Eleonora Myhrberg föddes 10 maj 1932 i Bastuträsk, Västerbotten, som den äldsta av två systrar.
Pappa Pontus anställning vid SJ gjorde att familjen senare bodde vid flera orter längs järnvägen; i Gällivare, Vännäs, Falköping och Luleå. Mamma Ingrid var aktiv inom kooperationen och det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Vivi var tidigt intresserad av natur och botanik samt av handarbete och läsning. Efter studentexamen på läroverket i Luleå flyttade hon och blivande maken Curt-Erik till Stockholm, där föddes de tre äldsta barnen, Mats, Staffan och Susanne. Under åren i Östersund föddes yngsta barnet, Lisbet. Vivi var hemma medan barnen var små, hon startade och drev samtidigt företaget AB Cuvi tillsammans med maken.
Det stora intresset för handarbete medförde att hon sydde barnens och sina egna kläder.
Efter flytt tillbaka till Luleå inledde Vivi sina högskolestudier och läste till gymnasielärare i engelska och svenska. Strax efter lärarexamen flyttade Vivi med maken och yngsta dottern till Nairobi i Kenya. Det blev 4,5 års arbete vid Svenska skolan varvat med safari och salta bad vid Indiska oceanen. Efter hemkomsten från utlandsvistelsen arbetade Vivi heltid som gymnasielärare och studierektor fram till pensioneringen. Hon trivdes bra med sitt arbete och i sällskap med ungdomar. Det visade sig även i att hon bjöd de åtta barnbarnen på varsin resa i Europa i högstadieåldern. Det blev fyra resor till London och därefter Kreta, Island, Skottland och slutligen till Riga med yngsta barnbarnet.
Stugan i Strapösundet var hennes stora källa till glädje och där samlade hon gärna hela familjen, med barn och barnbarn, till både påskfirande, midsommar och sommarlov. Extra mycket uppskattade hon vårvinter och försommar med det norrbottniska ljuset och vårfåglarnas ankomst.
Vivi var både arbetsam och modig, hon var positiv till livet och trivdes utmärkt i sitt eget sällskap. Allt detta bidrog till att hon klarade att sköta båten och stugan i skärgården på egen hand efter skilsmässan. Hon försåg familjen med både vävda trasmattor, sydda lapptäcken och flertalet stickade raggsockor. Till Vivis stora familj hörde också systern Ulla med framlidne maken Erik “Bue” och deras tre barn med familjer.
De sista åren av Vivis 90-åriga liv var färgade av olika sjukdomstillstånd, och den starka kroppen bröts sakta ner. Men huvudet och intellektet hade hon i behåll och hon intresserade sig för samhällsdebatten. Hon följde alla familjemedlemmars förehavanden via sociala medier, och tittade på foton varje kväll, inte minst av den växande skaran barnbarnsbarn som hunnit bli nio till antalet. De två döttrarna satt vid hennes sida när hon tog sitt sista andetag vid Sunderby sjukhus. Vivi lämnar ett stort tomrum efter sig.