Han växte upp på “Station” i Sunderbyn som yngste sonen till Adolf och Alida Vikström tillsammans med brodern Runo, övriga syskon från Adolfs första gifte var betydligt äldre och hade redan lämnat hemmet när Sven-Erik kom till världen.
1949 tog han realexamen vid Luleå högre allmänna läroverk och på realbalen bjöd han med sig Sunderbyflickan May som blev hans livskamrat från den dagen och hans hustru 1957.
1968 utökades familjen med dottern Helena. Redan under första sommaren som gifta köpte Sven-Erik och May den sommarstuga som kom att bli deras smultronställe och sommarbostad och en samlingspunkt för släkt och vänner ända till för bara ett par år sedan då de med ålderns rätt överlät den till dottern med familj. Sven-Erik följde intresserat och engagerat det renoveringsarbete som följde och gladdes åt att stugan fick nytt liv.
Efter realexamen följde Handelsstudier och efter studentexamen 1953 arbete på bank. Efter ett par år i bankvärlden fick han anställning som handelslärare och det blev därmed inom skolan hans arbetsliv kom att förläggas, huvudsakligen som studierektor och slutligen rektor på Robertsvikskolan.
Strax efter pensioneringen blev han morfar och gick in för den uppgiften med liv och lust, alltid var han snabb att hjälpa till, skjutsa och hämta och på alla sätt underlätta vardagen för en barnfamilj.
Ett annat intresse som blommade upp när arbetslivet avslutats var hembygdsforskning, som bland annat resulterade i en bok om Sunderbyns historia som han skrev tillsammans med några andra likasinnade i början av 2000-talet.
Ivrigt påhejad av barnbarnen lärde han sig på ålderns höst att hantera dator och sociala medier, vilket gjorde att många sociala kontakter kunde upprätthållas även när rörligheten minskade. Det brinnande idrottsintresset följde honom genom hela livet, främst fotboll och ishockey där hjärtat klappade hårdast för Boden, men även skidsport och friidrott fångade hans intresse ända in i det sista.
Han lämnar ett stort tomrum, men vi som stått honom nära är tacksamma över all den tid vi fick och allt vi hann uppleva tillsammans.