En kär make, pappa, morfar, farfar, svärfar, lillebror och morbror Stig, eller Mobo som han var för mig och min syster, finns inte mer. Han somnade in lugnt och stilla en av de vackraste sommardagarna i augusti med sin kära Gun vid sin sida efter en tids sjukdom. Han blev 75 år gammal.
Stig föddes i februari 1947 i Rantajärvi som ende son och näst yngst i en syskonskara på tio barn till Ragnhild och John Majanen. I familjen hade det fötts sju flickor innan Stig kom till världen. Pappa John och tillika min morfar var vid det tillfället när födseln ägde rum på arbete i Porjus och fick bud per telefon om sonens nedkomst. Han trodde inte på att det fötts en pojke, inte förrän han kom hem och med egna ögon såg att det verkligen var så.
Stig växte upp med sina nio syskon i familjen och gick skola hemma i byn och därefter högstadiet i Svanstein. Skolan intresserade honom inte så värst mycket. Det var ju mycket roligare när någon av gubbarna i byn råkade passera skolan med häst och vagn och att då i stället hoppa upp på den och följa med på riktigt arbete än att sitta i skolbänken. Uppväxten på den tiden i Tornedalen präglades naturligt av att det i nästan varje hus i byarna fanns kor och andra djur i hemmen. Barnen i familjerna fick tidigt hjälpa till med de sysslor som en gård krävde.
Han var tidigt intresserad av allehanda teknik och ett annat stort intresse var bilar. Intresset för teknik inom många områden gjorde att han redan som ung grabb blev duktig på att laga det mesta och väldigt duktig på att skruva och dona med bilar.
1966 ryckte han in i lumpen på Ing 3 i Boden och samma år började han och Gun, född Suup, från Juoksengi att följas åt. De förlovade sig 1969 och i samma veva bosatte de sig i Piteå. Där arbetade han för dåvarande Assi och Lövholmens bruk under ett antal år.
Midsommarafton 1972 gifte sig paret i Juoksengi kyrka och i december samma år föddes sonen Robert. Stig började därefter arbeta på NJA i Luleå och pendlade till jobbet från Piteå. Efter några år med pendling flyttade familjen till Hertsön i Luleå.
Under sent sjuttiotal blev Guns älskade morföräldrar sjukliga. Stig och Gun flyttade då till Juoksengi för att vara till hands för dem i deras vardag så att åldringarna kunde fortsätta att bo kvar hemma i deras hus. 1979 byggde paret sitt eget hus på tomten intill och ungefär samtidigt började Stig utbilda sig till elektriker. Praktiken under utbildningen gjorde han vid ett lokalt elföretag i Övertorneå och när utbildningen var klar startade han egen firma. Många är de villor som byggdes på åttio- och nittiotalet i Övertorneå med omnejd som han har installerat elen i.
I september 1981 föddes andra barnet i familjen när dottern Ulrika kom till världen.
Stig hade som litet barn skadat ena armen vid armbågen efter att han ramlat illa. På den tiden tog man sig sällan i Tornedalen till sjukvården och armen hade därför läkt illa, troligen på grund av ett brott. Han fick problem med armen när han blev äldre och beviljades förtidspension när han var 59 år gammal.
En tid efter Guns pensionering flyttade de till Västerås för att vara närmare barn och barnbarn. Våren 2021 var Stigs längtan tillbaka till Tornedalen stor och de återvände till Juoksengi. Under hösten samma år insjuknade han i lungcancer. Han fick behandling och vi kunde tillsammans i februari i år fira hans 75 årsdag dag, då var han fortfarande relativt pigg. Under senvåren och sommaren blev sjukdomen märkbar och cellgiftsbehandlingen var mycket tuff för honom. Han ville absolut inte tillbringa sin sista tid på sjukhus och fick en fantastisk och kärleksfull omvårdnad av Gun i hemmet under hela sin sjukdomstid.
Stig var som person väldigt omtänksam, hjälpsam och en glad gamäng med ett fantastiskt minne och otaliga är de roliga historier som han berättat för oss andra i sin omgivning. Han gjorde ett starkt intryck hos alla han mötte och var en person som syntes och hördes med sin härliga humor och sitt pärlande glada skratt.
Vi kommer att sakna honom enormt mycket men hoppas att han nu vilar i frid i sin eviga himmel.