Solveig Nordlander, född Persson, har som tidigare meddelats avlidit. Hon avled hastigt i sitt hem i Stockholm den 4 oktober. Solveig blev 86 år gammal.
Solveig föddes och växte upp i Luleå. Hon fick vänta länge på ett syskon, men när hon var 10 år fick hon en lillebror, Lars, som hon var mycket stolt över. Solveig har alltid klarat sig själv och tog sig tidigt för saker på egen hand. Saker som inte många i den åldern varken drömde om att göra eller vågade. I tidiga tonår började hon sälja karameller på biograf Metropol, som låg ungefär där Smedjan idag finns. Hon skaffade hund (en riesenschnauzer och så småningom en rottweiler) som hon i stort sett skötte helt själv, hon åkte till Finnerödja och plockade jordgubbar och på 50-talet åkte du till Nottingham i ett år som au pair innan ordet ännu inte var "uppfunnet".
Solveig gick femårig realskola och därefter handelsgymnasium på Luleå Högre Allmänna Läroverk (senare Hermelinsskolan och nu Lärkan). Hon fick sin första anställning på dåvarande Luleå Spedition, där hon bland annat fick användning för stenografi. Ett ämne som man på den tiden läste på handelsgymnasiet.
Vid 25 års ålder, 1961, gifte hon sig med Lennart Nordlander från Boden och flyttade till Stockholm. Där fick hon jobb på resebyrå, en bransch som hon kom att vara kvar i hela sitt arbetsliv. De första åren på Nyman & Schultz, sedan på Trivselresor dit hon handplockades och så småningom på Resia. Att hon var en uppskattad medarbetare och duktig säljare kan många vittna om. Hon har rest mycket mer än de flesta och fått se stora delar av världen. Hennes sista resa gick till Alaska och hon visade gärna upp fotoalbumet och andra minnen från den resan.
Solveig och Lennart bodde först i Hässelby strand och sedan i egen villa i Västerhaninge. Tyvärr blev hennes äktenskap inte så långt och efter tretton år (1974) gick de skilda vägar. Äktenskapet var barnlöst och hon har inte fått några egna barn. Något som hon själv sade var hennes största sorg i livet. Men hon fick vara en uppskattad faster till Lars barn och barnbarn. Likt sin mamma kom hon alltid ihåg allas födelsedagar och skickade ofta ett fint kort.
Efter skildmässan bodde hon ett par år i Handen för att sedan flytta till Södermalm, där hon kom att bo resten av sitt liv eller i mer än fyrtio år. Hon förblev ensamstående, även om hon i många år var tillsammans med en man, Ingemar. Men de flyttade aldrig ihop och han gick bort för ganska många år sedan.
Solveig trivdes på Söder och kolonilotten vid Årstaviken var hennes smultronställe. Här tillbringade hon mycket av sin fritid. Hon var i många år uppskattad medlem och styrelseledamot i Koloniföreningen och har fått flera fina minnesord från sina vänner från den tiden.
Solveig har alltid haft bra kontakt med sin bror Lars, men avståndet har gjort att de inte träffats så ofta. Men det är ändå många jular som man firat tillsammans, då Solveig ofta kommit upp under julhelgen. Såväl till mamma och pappa när de levde som till sin brors familj.
För några år sedan fick Solveig diagnosen Alzheimer. Och under senare år har hon inte klarat sig helt själv, men ändå kunnat bo hemma med hemtjänst och den hjälp hon har fått av sin bror med ekonomi och annat. Hon uppskattade mycket den dagverksamhet som hon gick på under flera år. Trots sin sjukdom kunde hon fira jul häruppe med sin brors familj den senaste julen, som kom att bli hennes sista.
Solveig är begravd på Innerstadens kyrkogård i Luleå tillsammans med sin mamma och pappa, enligt hennes önskan. Solveig sörjes närmast av sin bror Lars och hans fru Nina samt av Lars barn Erica och Anna med familjer.