Mamma föddes i Finland 1937 och växte upp i Hinttarova med sin mamma och pappa, som det enda barnet i familjen.
I Europa var det oroligt och Finland drogs in i kriget och min morfar blev inkallad. Han var borta länge i kriget och mamma fick tidigt hjälpa till på gården med sysslorna. Vardagen var farlig i krigstider, för barn som mamma, och hon berättade om rädslor. Hur hon fick gömma dig under lakan mot den vita snön när bombplanen flög över med hakkors på vingarna.
Till slut blev det för farligt och hon och min mormor flydde till Sverige. De kom till ett flyktingläger i Tärendö för att sen placeras ut på en förläggning i södra Sverige. De kunde återvända till Finland när kriget var slut.
Som vuxen återvände hon till Sverige för att arbeta som piga i Kiruna. Hon mötte min pappa Ahti Poikonen på en begravning hon serverade på och resten är historia. De gifte sig, flyttade till Malmberget, fick mig och mamma var hemmafru. Hon hade dagbarn och sydde lite på beställning för att dryga ut ekonomin.
När jag var 12 utbildade hon sig till elektriker och började jobba på byggen och som vaktmästare på gymnasiet. Pappa startade ett företag i VVS-branschen i Gällivare och hon jobbade med honom där i många år.
På 80-talet flyttade vi till Luleå och mamma började jobba på Domus som lokalvårdare. Där blev hon älskad för sin noggrannhet och sin arbetsglädje. Långt efter pension kom gamla kollegor fram på Coop och pratade med henne om den tiden. Efter pensionen ägnade sig mamma åt hyresfastigheten i Luleå och sommarstugan i Finland. Och trädgården var den stora glädjen både hemma och på landet.
2008 blev hon änka då min pappa hastigt gick bort. Hon tog över allt arbete med fastighet och sommarstuga. Inget var omöjligt.
Hon var alltid positiv med blicken framåt. Även då hon fick besked att hon hade en obotlig cancer. Kanske kunde hon få ett bonusår. Hon fick fyra veckor. Hon somnade stilla in den 29 december på sjukhuset, 84 år gammal.
Världens snällaste mamma har lämnat livet. En av himlens änglar har återvänt.