Vi har förlorat vår Sigbritt! Som tidigare meddelats lämnade hon oss den 25 september i en ålder av 80 år.
Sigbritt föddes i Svartöstaden som dotter till Astrid och Evert Söderberg och växte upp tillsammans med sin halvbror Lars samt systern Gunilla. När hon 1959 tog sin lärarinneexamen vid Seminariet i Luleå hade hon redan mött sin blivande make, Torsten Åhlander och när han erbjöds en tjänst på Aktuellt gick flyttlasset till Stockholm och tjänst i Barkarby. De gifte sig i Svenska kyrkan i Köpenhamn den 3 november 1961.Tre år senare återvände de till Luleå och Mjölkudden där de sedan stannade.
Sigbritt var för övrigt den enda i sin studentklass som blev hemorten trogen.
Sigbritt älskade sitt yrke som pedagog och utbildade sig så småningom till SI-lärare. Det innebar att hon lärde invandrarbarn och barn till forskare på Universitet svenska språket så att de sedan kunde fortsätta i en vanlig klass. De kinesiska och japanska barnens otroliga studiedisciplin gjorde ett starkt intryck på henne. Under några år arbetade hon också parallellt som författare av material för skolans värld.
Hon deltog också i flera fortbildningskurser, arrangerade på nordisk basis
Sigbritt tyckte om rollen som värdinna, både i hemmet på Gamla vägen men kanske framförallt på vårt paradis Husavan i Arvidsträsk utanför Älvsbyn. Många kalas med ibland bortåt 20 gäster som övernattade i båtar, på logen och i tält. Solen sken alltid och det var ljuvliga sommarkvällar med gott att äta och dricka. Samt mycket sång, historier och glädje.
Ett annat intresse var svensk litteratur och hon var länge medlem i Eyvind Johnson-Sällskapet. Sigbritt ingick också under många år i en liten litteraturcirkel som koncentrerade sig på norrbottniska författare, både de äldre och debutanterna.
Svartöstaden låg henne varmt om hjärtat och hon arbetade under många år i styrelsen för Svartöstadens hembygdsförening. Det gladde henne mycket när Jonas och Ulrika byggde sitt hus på Svartöbrinken, på något sätt slöts en cirkel.
Sällskapsresor var inte hennes melodi men däremot bilresor runt Europa med familjen.
De två sista resorna gick däremot med flyg och färja till Estland som blev en underbar upplevelse på tu man hand. Kanske kände vi båda att det inte skulle kunna bli så många fler.
Höjdpunkterna i Sigbritts liv var sonen Jonas` födelse 1967 och sedan barnbarnet Sixten 2013. En tidig fotskada, en krånglande rygg samt andra krämpor gjorde att hennes fysiska kapacitet under de senare åren var begränsad.
Däremot behöll hon ända till slutet sitt goda humör och en blixtrande slagfärdighet.
Så minns vi henne! Nu vilar Du i frid!
Torsten, Jonas, Ulrica och Sixten