Roland var professor i geoteknik, specialist på leror och central i hur slutförvar av kärnkraftsavfall kan utformas. Som son till en invandrare intresserade han sig för hur man blir en ”riktig svensk” och skrev 2021 boken ”Invandraren och hans ättlingar”. Den handlar om hans tyska pappa Gerhards inte alltid enkla väg att som arkitekt komma in i det svenska samhället, men även om Rolands egen uppväxt i Stockholm. Ett viktigt budskap är ”lär dig svenska språket så fort och fullständigt som möjligt”.
Efter studentexamen 1947 blev han civilingenjör på KTH och gifte sig med Lundatösen Greta. Han blev fascinerad av svällande leror och hur deras strukturer kan bestämmas och beskrivas, samt hur de kan kopplas till egenskaper som hållfasthet och deformationsförmåga. Intresset resulterade i två doktorsexamina, en i geoteknik och en i geologi och hans konstnärliga förmåga användes i illustrationer av olika lerors uppbyggnad.
Han arbete för Norrköpings hamn, på SGI (Statens Geotekniska Institut) och på Chalmers. Han blev intresserad av bergmekanik och skrev en lärobok om detta.
Roland älskade vara lärare och hans entusiasm smittade. I början av 1970-talet inrättades ”Högskolan i Luleå”. Roland blev professor i geoteknik och installerades 1974.
Roland behövde medhjälpare och några av oss var inte svårövertalade att flytta till polcirkeln, trots det något nordliga läget.
I Luleå skapade Roland en forskningsmiljö av hög klass. Kärnkraftsomröstningen hade genomförts och fokus var hur använt kärnbränsle kunde slutförvaras. Roland, med flera, utvecklade en metod med svällande, högkompakterad bentonitlera som en av flera ”skyddsbarriärer”. Efter några år på Sveriges Geologiska AB startade han och en tidigare doktorand företaget ”Clay Technology AB” i Lund, där Roland med familj bosatte sig. Arbetet ledde till många internationella kontakter och det utvecklade koncept ingår numera i de flesta förslag till slutförvar av kärnkraftsavfall.
Roland var lite av en ”allkonstnär”. Han hade känsla för färg och form och var bra på att teckna och illustrera. Han underhöll med jazz, på piano och klarinett, skrev med pregnans och debatterade med glöd och underfundig humor. Han skrev en rad läroböcker och vi är många som haft glädjen att få våra manus granskade av honom. Nu har Roland lämnat oss och tomrummet är stort. Tack för allt du bidragit med.