Pentti föddes på hösten 1934 i Viborg som vid tidpunkten var Finlands tredje största stad. Han var andre sonen till Jonas ”Jonne” Kaipainen och Olga Vilhelmina född Flyckt. När Sovjet attackerade Finland 1939 kallades Jonne till fronten och Pentti evakuerades som 4-årig rödakorsetflykting till Sverige där han välkomnades av Ernst och Taimi Eriksson i Padjerim, Jokkmokks kommun. Taimi hade finskt ursprung och kunde tolka och hjälpa Pentti att snabbt lära sig svenska.
Efter vinterkrigets slut 1940 återvände Pentti till föräldrarna bara för att åter evakueras från det sönderbombade Viborg när Röda armen invaderade Karelska näset 1944. Han gick i skola i Jokkmokk. När han vuxit upp jobbade Pentti land annat på Knutte Anderssons mekaniska verkstad i Jokkmokk och på smältverket i Porjus. Han gjorde värnplikten i Sverige men återvände än en gång till Finland där han gjorde värnplikten en andra gång. Finland tvingades, trots att de blev angripna först, att betala krigsskadestånd till Sovjet. Pentti jobbade på Björneborgs mekaniska verkstad med att tillverka ångdrivna maskiner som skickades till Stalins Sovjet.
Livet i det då utblottade Finland blev hårt och Pentti reste återigen till Sverige för att börja arbeta som mekaniker i LKAB i Malmberget. Där träffade han sin blivande fru Gun Viola Westermark på gruvans dag 1956 och de blev snart trolovade. Men äventyret lockade och Pentti reste till Vancouver i Kanada för att pröva lyckan. Han försörjde sig som frilansande svetsare, men kärleken till Gun lockade Pentti tillbaka till Sverige. Han bodde i engelska barackerna i Malmberget men besökte ofta Gun i lärarbostaden i Koskullskulle.
1959 föddes sonen Bengt och 1965 föddes dottern Ylva. Pentti vidareutbildade sig till ingenjör på Norrbottens Tekniska Skola. Han arbetade med besiktning av bergspel och traverser men avancerade så småningom till sektionschef för underhåll av mobila maskiner med verkstäder både ovan och under jord vid Malmbergsgruvan, ett arbete som han fortsatte med fram till sin pension.
Pentti var en duktig snickare, han underhöll och byggde på släktens hus och byggde en stuga vid Kalixkusten 1973. Pentti åkte även mycket skidor på fritiden, bland annat Dundret Runt hela 42 gånger. Efter pensioneringen dansade han gärna gammeldans och reste till varmare länder med sin älskade Gun. Paret fick förutom två egna barn åtta barnbarn. Pentti hade vid sitt frånfälle även fyra barnbarnsbarn.
Penttis dramatiska barndom kom att prägla hans personlighet, minnena från krigets Finland följde med honom livet ut, men han hade också en något krass och slagfärdig humor. Vid ett av besöken på Guns grav på Treenighetens kapell klagade jag högljutt på infartsvägens undermåliga kvalitet. Pentti konstaterade kort ”det är ju sista chansen att skaka liv i liken”. Vid ett annat tillfälle när jag just fyllt 60 år liknade jag livet med en hockeymatch och konstaterade att jag spelade i tredje perioden. Efter en konstpaus kompletterade Pentti med ”jaha, och då spelar väl jag i sudden death?”. Vi minns vår far med som en målmedveten man som månade om sina nära och kära och hjälpte till på alla sätt han kunde. Saknaden är stor men nu får Pentti återförenas med sin livskamrat Gun. Ett ödets nyck är att deras mellannamn Olavi och Viola innehåller samma bokstäver.