Östen föddes som nionde barn till Johan och Laila Bucht i Hepokangas, Juoksengi, han var ett lugnt och snällt barn och hade en stark integritet, han lät sig inte kuvas om någon försökte. Han började tidigt att intressera sig för bohag i hemmet och ville veta varje möbels historia, vem som tillverkat den och när. Han kunde krypa under bord för att titta om det fanns något årtal eller en signatur.
Sin poetiska sida visade han som 11-åring med följande vers i sin systers poesibok;
"Kämpa och strida är livets lösen,
sörja och lida blir mångas öden.
Giv dock ej upp hoppet att slutligen vinna
det långa levnadsloppet och till målet hinna"
I versen framkommer en allvarsam tänkande sida hos Östen.
Efter realskola i Övertorneå och studentexamen i Haparanda fortsatte universitetsstudier i Umeå som avslutades med en pol mag-examen. Därifrån gick resan till Lund för fortsatta studier inom sitt ämnesområde, ekonomi och samhällsplanering. Han anställdes av Kiruna kommun och var senast anställd som planeringschef med ansvar för planerings- och tillväxtfrågor.
Östen var mycket intresserad av historia, såväl släktens historia som Tornedalens. Hans tidiga forskningsintresse bidrog mycket till det som idag är känt om släkten Bucht i Tornedalen. I hans bok "Birkarlar och norrgående hälsingar" analyserar har ett antal olika forskares rapporter och slutsatser om Tornedalens och norra Sveriges äldre historia.
Efter pensioneringen fick han mer tid för sin forskning. Han utgav en del av den i skrift, på webben och i Matarengi forskarförenings utgåvor av Matarengi Posten, som "St Andreas Notfiskarnas skyddshelgon i Särkilax", "Kilkula med betydelsen karvstock", "Solkorset - ett uttryck för soldyrkan vid norra Polcirkeln" med flera.
Hans längtan till hembygden, till Tornedalen, uppväxtårens Hepokangas, har han förmedlat bäst i första versen i den text han skrivit till melodin av en tysk folkvisa;
"Där var Torneälvens bölja slår mot strand.
Där var solen värmer gröna slåtterland.
Där var älven stupar genom forsars fall.
Där har jag mitt hemland.
Där har jag mitt kall."