Olga Nilsson har stilla insomnat efter en tid med sviktande hälsa. Hon fick ett långt och innehållsrikt liv och nådde en aktningsvärd ålder av 96 år. Hon var yngst i en syskonskara på nio.
Hon växte upp i Hällfors, Kalix kommun, i ett jordbrukarhem där det mesta var egenproducerat. Under hennes uppväxt härjade tbc och flera av Olgas syskon gick bort i denna sjukdom i tidig ålder. Detta har präglat hennes senare liv och hon var väldigt mån om att vi barn skulle klä oss ordentligt så att vi inte skulle råka ut för sjukdomar. Under hennes skolgång bodde hon borta under veckorna för att på detta sätt undvika att utsättas för tbc-smittan. Detta kan ha gjort att hon klarade sig från att få sjukdomen.
Olga lärde sig från unga år att hjälpa till på gården med de olika sysslorna som behövde göras. Men redan under ungdomsåren vill hon ut och prova sina egna vingar och gick på folkskoleutbildning under två år för att sedan arbeta som hembiträde under flera år. Som första arbete åkte hon till Sunderbyn för att arbeta som hembiträde hos skofabrikör Åkerström. Där stannade hon ett år innan hon åkte ner till Kumla för att fortsätta att arbeta som hembiträde.
Under ungdomsåren var det mycket dans i byarna där ungdomarna träffades och tycke uppstod. Här träffade Olga sin blivande man Edvard som hon gifte sig med 1948.
Efter några år i södra Sverige – Hallsberg och Skinnskatteberg – flyttade de till Sävast i Boden kommun 1956. De ville komma närmare sina hemtrakter samt att de tyckte att vädret i södra Sverige inte hade riktiga vintrar. Nu hade de fått två pojkar vilket gjorde att Olga var hemma medan Edvard arbetade på SJ. I Sävast bodde de ett år medan de byggde sitt egnahem på Skurholmen i Luleå där de sedermera bodde hela livet förutom de sista åren då Olga bodde på äldreboende.
Familjen utökades 1963 med en flicka som var tio år yngre än pojkarna. Under tiden barnen växte upp var Olga hemma men allteftersom barnen klarade sig själva började Olga arbeta på kvällstid som städare av byggbaracker, bland annat då Mjölkudden byggdes på 60-talet. En sak som hon var väldigt stolt över var när hon lyckades ta körkort 1966 vilket gjorde att hon kunde komma iväg själv på olika aktiviteter. Hon körde bil så sent som det år hon fyllde 92 år!
Efter att barnen flyttat hemifrån började Olga arbeta i skolbespisningar och i slutet av arbetslivet som lokalvårdare på universitetet där hon trivdes alldeles utmärkt och skaffade sig många vänner. Dans var ett av hennes och maken Edvards stora intressen under många år. "Det håller oss unga och raska", det påminde hon oss barn ofta om. På slutet blev det mest att se på när andra dansade eftersom balansen inte var så bra på slutet. Hon var väldigt intresserad av programmet "Let’s Dance" som hon sällan missade.
Många utlandsresor har det också blivit under åren, både buss- och flygresor som förgyllde tillvaron. Husvagnen var även den ett stort intresse, som våra föräldrar ofta använde på vår, sommar och höst. Under höstarna blev det otaliga besök i bärskogen som berikade både kroppen och själen. Ofta tillsammans med barnbarnen.
På vårvintrarna bar det ofta upp till Vassijaure eller någon annan stuga längs med järnvägen i närheten av Riksgränsen. Det blev mycket skidåkning, fiske och på senare tid även skoteråkning.
Maken Edvard gick bort 2007 och lämnade ett stort tomrum efter sig och efter det bodde Olga ensam i deras gemensamma hem på Skurholmen i Luleå fram till 2018 då Olga flyttade in på Midskogens äldreboende där hon trivts bra och blivit väl omhändertagen.
Sorgen är stor nu då hon inte är med oss längre. Vi bevarar minnet av henne inom oss med glädje.