”Man börjar från morgonen!” sa Märta ofta, beslutsam att grabba tag i arbetet tidigt. Och tidigt i livet började arbetet. Märta Myllykangas föddes i Kukkola den 14 augusti 1929. Mamma Agnes dog i tuberkulos när Märta bara var fem år. Som ett av fem barn fick hon ta stort ansvar i hemmet. Det var starten på ett liv som utmärktes av hårt arbete och innerlig kärlek.
För kärleken kom tidigt den med. Vid konfirmationen drog någon i hennes fläta. Blixtsnabbt vände Märta sig om och fick syn på en retsam och något rödögd kille. ”Särki” väste hon argt, utan att veta att just den ”mörten” - Olle Myhr - skulle bli hennes livs kärlek.
De gifte sig sommaren 1952 och snart kom döttrarna: Hjördis, Berit, Ulla och Karin – som de älskade högt och stöttade genom livet. Familjen arbetade mycket ihop och delade sin tid mellan huset i Haparanda och släktgården i Kukkola.
Märta arbetade först som hemvårdarinna och sedan som hemmafru. Det var viktigt att döttrarna skulle göra sitt bästa, för det gjorde hon själv. Ihärdigt drev hon sig framåt: lärde sig engelska och teckenspråk, tränade volleyboll flera dagar i veckan, utbildade sig till sjukvårdsbiträde fastän det innebar pendling till Kalix samtidigt som hon tog hand om fyra barn och ett hem.
Efter döttrarna börjat skolan arbetade Märta i långvården och slutligen som biträde på arbetsterapin i Haparanda, där hon i många år ledde vattengymnastiken.
Så kom barnbarnen, fjorton blev vi, men mormor såg var och en av oss. Alltid fanns hon där, redo med en kram, en bulle, ett tröstande ord. Hon ville ha familjen nära. Tillsammans skulle man arbeta, äta, vila, basta – men tillsammans fick vi också vara fria.
Märta odlade allt som gick att odla: tomater, morötter, gurkor, pumpor. Hon plockade bär och svamp. Sydde kläder, vävde mattor och dukar, bakade bröd, tillredde de godaste såserna och den möraste haren.
Och med en osynlig, stark hand drev hon släktgården som doftade av basturök, gästvänlighet och nybakade bullängder som plötsligt bara stod framme åt en myllrande släkt och otaliga vänner. Hon var en högproducerande fabrik - ingenting mindre, utan bara mycket mer.
För utan att någon hann märka, kunde hon stänga fabriken för ett ögonblick och kuta i högsta fart mot stora sandlådan för att kasta sig ut i längdhoppningstävlingen till barnbarnens förtjusning! Märta var tuffast i bastun, pricksäkrast på boulebanan. Hon var blixtrande tyst tävlingsnerv - ingenting mindre, utan bara mycket mer.
”Man börjar från morgonen!” sa Märta. Och ingen kunde arbeta som du. Ingen var stark och varm och självklar som du. Du var jorden och elden. Du var luften och vattnet. Nu är den långa dagen slut och - älskade, älskade mormor - nu får du vila.