Vår härliga mamma, mormor, farmor, gammelmormor och gammelfarmor – den genuint varma, toleranta och välkommande Margit Klasson - har lämnat oss lördagen den 3 juli, en av de varmaste och vackraste sommardagarna 2021.
Margit föddes den 5 februari 1925 i Niskagården i Juoksengi i Tornedalen, en plats som låg henne nära hjärtat livet igenom.
Hon växte upp med åtta syskon och kom tillsammans med dem att bistå med bestyren på hemgården.
Efter genomförd skolgång tog hon snart anställning som hushållerska i Lannavaara, därpå som hushållsföreståndarinna i Övertorneå, Skellefteå och i Överkalix. Där mötte hon 1955 sin blivande man Olof (Olle) och de bestämde sig för att bilda familj.
Familjen bosatte sig i Kalix, därpå Vännäs och senare i Luleå där Margit tog sig an rollen som hemmafru med tre barn i huset. 1966 drog flyttlasset till Gammelstad. När familjen väl installerat sig i en nybyggd villa bestämde sig Margit 1971 för att utbilda sig till fritidspedagog i Öjebyn för att möta en arbetsmarknad där det rådde stor efterfrågan på personal.
Hon tjänstgjorde sedan inom Luleå kommun på olika fritidshem fram till 1992, och var där en mycket uppskattad medarbetare.
Ordning och reda var hennes paroll, inget användbart fick gå till spillo, men man skulle också ha roligt. Margit fann intresse i vävning, umgänge med vänner och resor. Otaliga är de dukar, trasmattor, plädar med mera som producerades i hemmet och i den allmänna vävstugan i Gammelstad, och de flesta alstren finns kvar inom släkten.
Resor företogs till olika platser i Sverige, i Europa och USA med maken eller med någon av de nära släktingarna. Umgänget med släktingar, vänner och bekanta var alltid stort och gemytligt i Margits hem där dörren alltid stod öppen.
En tid efter sin mans död lämnade Margit villan för en lägenhet med skön utsikt över älven från balkongen. Hon kom snart att bli en betydande person för bostadsrättsföreningens medlemmar vad gällde att anordna tillställningar och gemensamma middagar med olika teman. Oavsett vem som kom på besök erbjöd Margit alltid något att äta och dricka.
Hon fick 15 fina år där, men Willis Ekboms sjukdom (RLS = restless legs syndrome) kom att plåga henne de sista åren. Trots hennes sista svåra tid tog hon ändå fasta på versen på den bonad som hängde på hennes ytterdörr: ”Ett glatt hjärta lever längst”.
Vi kommer att minnas vår mamma Margit för det, för den omtanke och kärlek hon alltid visade för oss barn och våra familjer, samt för den omsorg, generositet och respekt som hon gav sin släkt och sina vänner.