Minnesord: Leo Pettersson

Vår älskade Leo Petterssons stund på jorden är slut. 

Den 7 april 2023 somnade vår Leo in i sviterna efter en fallolycka i hemmet. Leo blev etthundra år och nio månader men på grund av sitt ungdomliga yttre och klara intellekt verkade han betydligt yngre. Leo var fram till sina sista dagar nyfiken på livet. Hans varma hjärta och generositet gjorde avtryck hos många och han var en omtyckt person. Han gav alla av sin tid, klokhet och villkorslösa kärlek.

Leo föddes i Kalix 1922 som den yngste i en syskonskara av sju. I slutet av 1940-talet kom han till Gällivare efter genomgången lantbruksskola, då han fått en tjänst hos Lantmännens Riksförbund. Så småningom blev han chef på Lantmännen, en tjänst som han hade fram till sin pension.
1953 gifte han sig med Märta, född Apelqvist och i äktenskapet föddes dottern Inger och sonen Mats. Familjen utökades med tiden med fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Som den noggranne och pålitlige person som Leo var, fick han många förtroendeuppdrag, bland annat som ordförande i Föreningssparbanken 1964-1990, nämndeman i Fastighetsdomstolen och förtroendeposter inom Centerpartiet och Gällivare Hembygdsförening.

Leo var en händig och mångkunnig person som hjälpte släkt och vänner med vitt skilda ting, allt ifrån snickeriarbeten, tapetsering, sy gardiner, korta byxlängder till att sy sin dotters konfirmationsklänning.Han hjälpte också sina svärföräldrar i deras jordbruk med mjölkning av kor och andra sysslor, så att svärmor då och då fick en välbehövlig ledighet.

För Leo var åldern bara en siffra och att betala räkningar via internet, ha ett aktivt Facebook-konto och kommunicera med barn och barnbarn via facetime var en del av vardagen.

Ett av Leos stora intressen var hans trädgård där han i sitt växthus drev upp frön till plantor och vackra blommor som sommartid förgyllde rabatterna med vacker blomsterprakt.

För Märtas syskon var Leo mer än en svåger. Han var som en äldre bror som alltid fanns till hands vid behov av hjälp. Leo lämnar ett stort tomrum efter sig men vi minns honom med värme och kärlek och är tacksamma för hans långa liv.

Vi fick ha Leo så länge, men ändå alldeles för kort! Han fattas oss!