Vår älskade Lena Blom Bengtsson, Luleå, har avlidit i en ålder av 72 år. Hennes närmaste är maken Ulf, hennes barn Fredrik och Maria med familjer, Ulfs dotter Mia med familj samt systern Ulla med familj.
Lena föddes som yngst i en syskonskara på sju i Rasmyran. Som flicka hette hon Larsson.
Hon utbildade sig så småningom till läkarsekreterare och arbetade i flera år vid ögonkliniken i Boden och Sunderbyn.
2000 träffade hon mig och vi blev snabbt ett par och så småningom sambor i Sävast och senare i Luleå där vi först bodde på Östermalm och sedan på Klintbacken. Den 11 november 2011 – med det magiska talet 111111 - gifte vi oss i Luleå stadshus och vigseln kunde ses i SVT Norrbotten!
Lena hade en kreativ ådra och sömnad var hennes stora intresse. I början av 2000-talet startade hon det egna företaget Sömnads- och ändringsateljén i Boden. Hennes sömnadskunskaper gjorde att hon fick en stor och tacksam kundkrets. Hennes fyra barnbarn var alla fascinerade av hennes sömnad när de var små och varenda gång de var hos mormor/farmor skulle de sy – ”sya” - tillsammans med henne.
Hon ägnade sig också åt quiltsömnad och var med i quiltgruppen Makalösa i Luleå.
Förutom sömnad var hundar ett stort intresse och hon hade under åren flera cocker spanielar, den sista hennes älskade Ayla.
Vi gjorde genom åren många resor till Benalmádena i södra Spanien, Minst en gång om året var vi också till Stockholm och nästan varje sommar tillbringade vi en månad i sommarstugan vid Ljusnan i Bollnäs.
Lena var mycket mån om de sina och var stolt över barnen och barnbarnen. Hon var också alltid noga med att visa tacksamhet och säga ”vad ni är duktiga” till vårdpersonal, hantverkare, våra veckostädande tjejer och många andra.
Under de senaste åren försämrades hennes hälsa och hon orkade inte längre ägna sig åt sömnad. Hon hade dock en positiv syn på livet och framtiden in i det sista.
Ulf Bengtsson
Lenas dotter Maria beskriver på ett fint sätt sin älskade mamma, något som jag och övriga släkt och vänner delar:
”Min mamma har gått bort. Det finns inga ord som beskriver den sorg jag känner att min underbara mamma inte längre finns här. Att inte kunna ge henne en kram, känna hennes beröring, se hennes busiga blick, höra hennes röst och skratt.
Hon kommer för alltid finnas i våra hjärtan. Vi kommer att prata om henne ofta, dela våra minnen av henne och skratta åt allt det roliga.
Min mamma var så omtänksam och varm, hon var så tacksam och stolt över sina fina barnbarn. Den kärlek och tacksamhet hon kände för Uffe var genuin.
Hon var en sann konstnär med sin sömnad, gjorde många fina saker med lapptäcksteknik. Hon gillade utmaningar och göra sånt som var lite annorlunda.
Älskade mamma, vila i frid.”
Maria