Minnesord: Kurt Berglund

Han växte upp i Olofsfors, drygt en mil söder om Svartbyn, som första barnet till Ellen och Holger Berglund. Hans systrar Siv och Marianne kom senare.
Likt sin far, skogsförmannen, var intresset redan från början och under hela livet riktat mot skogen och naturen med alla dess djur och fåglar.

Alice född Degerkvist i grannbyn Lomheden blev hans flickvän från tidiga år och de har följt varandra genom livet. Så skedde även när han åkte söderut för sin skogliga utbildning i Skinnskatteberg. Hon följde med och tog ett jobb under tiden.
Kurts fina betyg därifrån gjorde att han hade fått fortsätta utan att behöva söka in till utbildningen till skogsmästare.
Han valde dock i stället att ta en tjänst som skogsinspektor åt Skogsägareföreningen i Övertorneå och fick i och med det en rivstart ut i arbetslivet med mycket kontakter med skogsägare i området. Dottern Maria föddes under den tiden. 
Efter ett par år blev det samma befattning med placering i Överkalix varifrån han till slut hade ett rejält stort område att täcka. Det handlade om även Gällivare och Korpilombolo innan han slutade och valde att arbeta inom ett eget skogsinriktat företag.

Ganska snart efter det att första barnet hade fötts föddes dottern Maud och Ingela kom ett antal år senare. Huset som familjen hade köpt i Grelsbyn reparerades, men längtan till mera natur och markinnehav gjorde att huset i Västra Nybyn intill Kalixälven blev familjens hem. Inflyttning skedde år 1990.

Han köpte senare en del skog på andra platser inom kommunen som har hållit honom sysselsatt. Älgjakt och harjakt har under stora delar av livet funnits med i bilden. Hundintresset har också varit gediget och stort och har smittat av sig till övriga familjemedlemmar där även fyra barnbarn ingår.

Redan som ung började han spela dragspel på sin fars stora dragspel. Köpte sedan ett eget och en tid åkte han runt en del och spelade tillsammans med yngsta dottern Ingela som stod för sången.
I våras fyllde Kurt 83 år och trots den prostatacancer som drabbade honom och gjorde honom svag var han fullt klar in i det allra sista. Han fick också, som han hade önskat, vistas i hemmet under hela sjukdomsperioden, vilket övriga familjen bidrog till att göra möjligt på ett mycket kärleksfullt sätt och de fick därigenom också tillfälle att återgälda en del av den omtanke som han själv har visat familjen i alla lägen.
Avskedet sker den 11 juli nere vid älven i Nybyn och fortsätter i byastugan i Svartbyn.