Kenth avled vid 62 års ålder i barndomshemmet i Mjöträsk dagarna innan sistlidna julhelg. Han efterlämnar åldrig moder.
Kenth föddes som enda barn till makarna Henry och Klara Sohlman i Mjöträsk, helt nära sjön med samma namn och omgiven av platser som Hultmyran, Kobäcken och Enstakaberget. Alla dessa märkliga platsnamn ledde så småningom till långa både dagliga och nattliga diskussioner, vilka oftast förde i riktning mot de stora frågetecknen om tillvaron, där inne i skogen vid Mjöträsk, eller vid någon brasa vid den fritt strömmande Kalixälven där laxen hoppade ljusa sommarnätter.
Kenth var en välkänd person inom övre Norrlands musikliv under flera års tid. Vi var många som kom att spela ihop med honom. Ännu fler uppskattade den musik han framförde. Det var musik han praktiskt taget fått i sig med modersmjölken, såväl popmusik som rock, spelmanslåtar och folkmusik. Främst stod hans håg till amerikansk countrymusik, men han spelade även western. Bland de melodier publiken tyckte om att sluka direkt ur Kenths hand fanns "From a jack to a king", "Walk on by", "Greenback dollar", "When you walk in the room" men även stökigare låtar som "Born to be wild" och "Wild thing".
Med orkestern Kallare än bärs spelade Kenth över hela norra Sverige samtidigt som han kunde ge en hjälpande hand till någon icke alltför avancerad krögare. Det fanns inget spelställe som var för litet eller för stort för honom och bandet. Hotell, barer, krogar både i framgång och utförsbacke, klubbhus, renodlade dansställen betades av. I fjällterräng, skogslandskap, städer och byar hördes Kenths sångröst, ibland i lena låtar av Roy Orbison. Ibland i råare bluestradition. Allt betades av. Kenth hade dessutom förmåga att läsa av en publik och leverera rytmer och melodier i precis rätt ögonblick för att få tillställningen att lugna ned sig eller lätta ankar för stormig seglats i de dimmigare sfärerna.
Musik och matlagning var den alltid glade och tillmötesgående Kenth Sohlmans stora intressen, vilket också höll i sig sedan han flyttat hem till Mjöträsk igen och tagit över barndomshemmet. Kenth fick med åren svårt att röra sig rent fysiskt över större ytor, på grund av åkommor i ben och fötter. Detta bekymrade honom eftersom krämporna gjorde det omöjligt för honom att delta i arbetslivet.
Vi är många som jobbat vid Kenths sida på scener och i kök eller njutit av hans musikalitet och kokkonst. Det är svårt att få ihop att denna del av livet nu är borta för alltid.