När det på 1950-talet föreföll troligt att tredje världskriget skulle dröja men det kalla kriget bestå etablerades ett nytt och mer effektivt värnpliktssystem. Det kallades kallat VU-60 och innebar att grundutbildade krigsförband skulle mobiliseras och övas vart fjärde år. Smålänningen, generalstabsofficeren Jan Wickbom blev därmed norrbottning livet ut, krigsplanläggare, fördelningschef och chef för Norrbottens regemente i Boden, med krigsuppgiften att försvara Tornedalen och Kalixlinjen.
Han var en plikttrogen och entusiasmerande chef, en allvarsman som i fred förde sina konstruktiva småkrig med generalerna, såväl de lokala som de i Stockholm. Han älskade sitt Norrbotten och sitt yrke, vårdade sig om sina kontakter med Finland och beundrade finnarna som hårdföra soldater och därmed goda föredömen för oss.
För att stärka den stabiliserande och fredsbevarande effekten pläderade han för ett svenskt-finskt försvarsförbund. Jan Wickbom var själv på många sätt ett föredöme. Hans sammanfattning av försvarsläget 2022 kan med goda skäl antas ha varit ett lågmält men välartikulerat "Vad var det jag sa?"