En mamma har alltid sina barn i tankar och handlingar. Natt som dag, i såväl med- som motgång. När allt såg ut som jobbigast var min mamma Irene den som alltid såg ljuset. Hur man kunde hitta lösningar på livets nycker och svårigheter. Var möjligheterna och glädjen fanns att hitta i livet.
Genom nästan 97 vintrar har mamma spridit glädje till oss i familjen och sin omgivning. Med sitt sunda förnuft och milda förhållningssätt byggde hon förtroende. Skapade en stark känsla för vad som är rätt och riktigt. Hon blev en moralisk kompass som under alla år vägledde oss närmaste, och inte minst sin make, som alltid fanns i hennes närhet.
Redan för över 65 år sedan var hon både tvåbarnsmamma och Konsumföreståndare på heltid. Hon visade att kvinnor kan redan då. Och att nya tider stundade. Egen lön var viktigt för henne för att vara jämställd.
Senare under livet fick hon möjlighet att utveckla sina konstnärliga gåvor med att jobba i silver, tenn och inte minst rotslöjd. Otaliga är även de mattor som hela tiden växte fram ur dunket från vävstolen som kunde höras långt in på kvällen.
Många av hennes alster finns kvar hos oss närmaste, både i tanken och på riktigt. Mammas glädje över att kunna ge en present, från en burk åkerbärssylt till en liten slant till barnbarnen, genomsyrade alla besök hos henne.
Men bäst mådde mamma när hon fick använda sina gröna fingrar på tomten i Vuono eller bjuda på allt gott hon åstadkom i sitt kök.
Fikabordets och julbordets omfång och smakrika upplevelser minns vi som högtidsstunder än idag. En middag hos mamma var alltid en festmåltid. Laxsoppan eller grytsteken med gräddsåsen väckte alltid matlusten och blev ofta till långa måltider och samtal. Och kom någon på besök fanns alltid en portion över.
Den sista tiden tillbringade mamma och pappa, som gick bort för fem år sedan, på Lundens trygghets- och äldreboenden i Haparanda. Här fick de båda all omsorg och hjälp som man kan begära. Inte ens coronapandemins smitta kunde släcka mammas livslust även om den fick betydande följdverkningar för henne.
Men nu har livslågan slocknat för alltid. Hennes värme och medkänsla kommer ändå alltid att leva kvar hos alla oss som fick vara henne nära under många fina år.
Din vänliga välkomnande kram och ditt glada leende kommer vi aldrig att glömma. Tack för allt du gav oss under ditt långa och ofta av idogt arbete präglade liv.
Vila i frid.