Vikten av goda och trivsamma middagar bar Ingrid med sig från sitt barndomshem. Intresset för mat och dryck, näringsriktiga måltider och trevligt umgänge var blev ett tema i hennes privata och professionella liv sedan dess. Det finns i hennes anteckningar kvar handskrivna receptsamlingar och födoämnesbeskrivningar från 30-talets skolköksundervisning i klass 4 och middagsmenyer med start från 1942. Den sista menyn är från 2020 och handlar om vilka rätter och drycker som serverades på julbordet det året.
Ingrids företagsamhet fanns med från början. Körkort skaffade hon så snart hon kunde, anslöt sig till Blå Stjärnan och körde lastbil för beredskapen. Hon jobbade under perioden hos familjen Tor Bonnier på Bisslinge, där hon lärde sig än mer om mat, måltider och matkvalitet och där hon inspirerades att företa en resa till USA, mitt under den dynamiska efterkrigstiden. Där hade hon, innan överresan med fartyget Queen Elisabeth, skaffat sig ett au-pair-jobb Arlington, Virginia. Det finns kvar en innehållsrik Address Book från den tiden som visar att hon blev något av en kosmopolit och upplevde det stora livet. Miss Ingrid Ekqvist from Vallentuna, Sweden, skaffade amerikanskt körkort och stannade i landet i två år på sitt Green Card. Hon vistades mestadels i Washington och försörjde sig där med flera jobb, bl a som kringresande försäljare i korta varor för American Garment Co.
Väl hemkommen utbildade hon sig i sitt stora intresse för näringslära, kost och ekonomisk hushållning på storköksseminariet och utexaminerades som ekonomiföreståndare. Under studietiden roade Ingrid sig med väninnorna i studentkretsar och på en fest på Veterinärhögskolan sa det klick mellan henne och kandidat Ove Berg. Familjen växte till sig, till att börja med i Vallentuna där de första tre barnen, Hugo, Anna Tora och Veronica föddes. År 1958 gick flyttlasset till Helsingborg och 1961 till Vellinge där det fjärde barnet, Harald, föddes. År 1972 flyttade familjen till Gällivare. Ingrid var hemma med barnen de första femton åren och skötte hushållet och mycket av ruljansen kring två villabyggen, först ett i Vellinge och sedan ett i Gällivare. Hon upprätthöll under den här tiden även kontaktservice för djurägare i behov av veterinärassistans.
Ingrid arbetade under sin yrkeskarriär som ekonomiföreståndare och kostchef i storkök på sjukhus, först i Malmö, sedan i Gällivare och så småningom i Stockholm. Hon gjorde ett mellanspel som lärare inom storköksekonomi på Umeå Universitet och startade därefter sin egen konsultverksamhet i Stockholm. Ingrid var målmedveten, engagerad i ledarskapsfrågor och drivande i att utveckla effektiva storkök med krav på hög kvalitet på maten som serverades. Hon kämpade för att ge den traditionella rollen som ”Husmor” ett äkta chefsinnehåll med krav på effektivitet och förändring i rollen som ”Kostchef”. Hon var stridbar och en föregångare, till exempel genom att införa nya driftsformer såsom en fast produktionsplan med en femveckorsmatsedel eller starta upp pausgympa för storkökets personal. Hennes filosofi var att utifrån de förutsättningar som fanns skapa kvalitet och effektivitet och att bra mat inte kräver att göra avkall på råvarorna. Hon var aktiv i styrelsen för Svensk Dietistförening och erhöll 1985 Gastronomiska akademins Findus Stipendium för betydelsefulla insatser för att höja den gastronomiska standarden inom svenska storhushåll. Då skrev Landstingsrådet i Luleå och gratulerade och ”bugade för en ytterst skicklig yrkeskvinna”.
Ett samtal med Ingrid var alltid intressant, givande och glädjefyllt. Där fanns alltid med något litet inslag som gällde mat och maträtter, alltid intressant att diskutera.
Ingrid efterlämnar ett väldigt ljust, harmoniskt och glatt minne. Hon fick sin beskärda del av svåra händelser under sitt liv, men hon hade en sällsynt livsglädje, ett stort hjärta och en förmåga att ta sig igenom motgångar. Att utifrån sina förutsättningar komma vidare genom att se det positiva i stället för att gräva ner sig i oförrätter eller sorger. Den gåvan kom andra till del, hon hade en förmåga att uppmuntra på ett inkännande sätt och hjälpa oss andra framåt med omtänksam vägledning. Hon besatt en urkraft som kom både henne själv och familj, släkt, vänner, kollegor och arbetskamrater till godo på många sätt.
Minnesbilden av henne är en enastående förebild som vi är djupt tacksamma över att bära med oss.