Närmast anhöriga är hustrun Märta och sonen Johan med familj.
Ingemar växte upp i Jockfall, Överkalix, och tog studenten i Luleå. Uppväxt i en skogsbygd och med ett allmänt stort naturintresse var det naturligt för honom att välja skogsbanan. Den obligatoriska skogspraktiken gjorde han på Domänverket. Under denna tid träffade Ingemar sin blivande hustru Märta på dans i Korpilombolo. De gifte sig 1960. Samma år antogs Ingemar som student på Skogshögskolan. Vi var då 36 förhoppningsfulla ynglingar som strålade samman vid kursstarten på Garpenberg för att sedan dela ljuvt och lett i fyra intensiva år. Vi lärde känna Ingemar som en god kamrat. Alltid påläst och kunnig och vi valde honom som vice ordförande för kursen. År 1964 examinerades vi ut som färdiga civiljägmästare.
Ingemar anställdes direkt av Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och kom att verka där i olika befattningar till sin pensionering år 2000. Under de första åren vikarierade han periodvis som lärare och rektor vid skogsskolorna i Hällnäs och Älvsbyn.
Vid 40 års ålder utsågs han till länsjägmästare och chef för länets skogsvårdsstyrelse. Som sådan hade han att verka för att skogarna sköttes efter de mål som regering och riksdag fastställt. I praktiken skedde detta genom tillsyn, planläggning, bidragsförmedling och inte minst information och rådgivning i olika former. Ingemars pedagogiska framtoning var alltid sakligt övertygande.
Med sin långa tjänstgöringstid och erfarenhet blev han en auktoritet vars synpunkter var mycket efterfrågade. I uppsatsen ”Arvet till framtiden – om restaureringen av Norrbottens skogar” sammanfattade Ingemar tillståndet i skogarna och hur de på bästa sätt ska förvaltas. Ingemar tillhörde den utvalda skara som under hela sitt liv ägnade sin omtanke för vår skog.
Ingemars ställning i Skogssverige bekräftades genom att han 1988 tilldelades Guldkvisten av Sveriges skogsvårdsförbund och år 2000 Sveriges skogsvårdsstyrelsers förtjänstmedalj i guld. År 1993 valdes han in i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.
Även fritiden ägnade Ingemar gärna åt vistelse i skog och mark. Han syntes ofta till fots eller på skidor i den vackra skogen intill bostaden.
Med Ingemars bortgång har Skogssverige mist en kunnig och engagerad företrädare och vi kurskamrater en uppskattad vän.
För jägmästarkursen 1960–64