Ingegerd somnade in stilla den 5 maj efter en tid med vikande hälsa. Hon fick ett långt liv och nådde en aktningsvärd ålder av 94 år.
Hon efterlämnar närmast en son och en dotter med respektive familjer, en syster och en bror med respektive familjer, samt svägerska med familj och många goda vänner.
Vår familj flyttade till och var bosatt på ett flertal platser i Sverige under kortare och längre perioder, främst i Ingegerds barndom. Vår far var lokförare vilket vid tiden innebar förflyttningar i tjänsten. Detta medförde att Ingegerd vid många tillfällen fick avbryta skolgången och flytta från och till olika orter och anpassa sig till olika miljöer, skolor och skolkamrater. Trots detta talade hon varmt om sin skoltid och när många elever jublade över loven var hon sorgsen och längtade till skolstarten igen.
Ingegerd tog realexamen i Luleå och hade tankar om fortsatta studier, men fick anställning som telefonist på Televerket i Luleå där hon var verksam fram till sin pensionering.
Ingegerd trivdes så bra på "Tele" där hon från telefonist blev elevlärarinna för nyanställda, gick vidare till vaktföreståndare för att därefter övergå till personaladministrativa uppgifter.
Hon var en omtyckt och lojal arbetskamrat vilket visade sig i att hon långt efter avslutat yrkesliv var ihågkommen och efterfrågad via oss syskon.
Ingegerd har varit en engagerad person i det hon har företagit sig. Bland annat har hon dokumenterat våra föräldrars livsberättelser från Luleå, framförallt om Skurholmen respektive Svartöstaden, där våra föräldrar växte upp. Hon deltog i många år i en arbetsgrupp som beskrev Skurholmen under främst 1940-talet och en annan som rörde Svartöstaden där det dokumenterades vilka som har varit bosatta i fastigheterna i respektive områden, historien om platserna. Detta utgavs senare i form av häften.
Hon var i många år verksam inom Luleå Hembygdsförening, ofta på Rödlundska gården, där det på lördagarna var öppet hus med kaffeservering kombinerat med bland annat föredrag, besök av författare med mera. Där deltog hon med entusiasm i ett av lagen som stod för kaffeserveringen. Hon var även engagerad som kassör, revisor och deltog under åren i ett antal projekt som förekom och som resulterade i utställningar på Norrbottens museum.
Ingegerd har varit en litteraturälskare och var omgiven av böcker i sitt hem, hon var närmast en bokslukare, fram tills en synförsämring tyvärr tog den glädjen ifrån henne.
Hon deltog i ett flertal studiecirklar i skiftande ämnen, bland annat i litteratur, engelska och musik i många år och högt upp i åldern.
Vi syskon har genom åren haft en genuin och nära kontakt och har de senaste 20 åren varit bosatta i samma fastighet och med lätthet kunna mötas och finnas för varandra. Detta blev särskilt gynnsamt under pandemin då vi i stort sett levde i karantän tillsammans.
Ingegerd var för oss en fin person och en omtänksam storasyster.
Sorgen över att hon inte är med oss längre är stor och tung men vi bevarar henne inom oss och med alla fina gemensamma minnen.