Hans föddes i Stockholm som Hans Appelgren. Hans bodde med sin mamma Lilly Appelgren. Hans mor arbetade som hushållerska och sömmerska i Stockholm och när hans var cirka fem år fick Hans en lillasyster, Mona.
Familjen flyttade till Luleå och Notviken 1944, där de bodde hos Hans morföräldrar. Hans lillasyster blev adopterad. Hans och Mona har dock haft kontakt som vuxna. Hans mor led av psykisk ohälsa och blev intagen för vård och från han var åtta år bodde han hos sin mormor och sedan hos sin moster Signe.
När Hans var 16 år fick han ett brev där det stod att från och med nu heter han Bergström i efternamn. Det var mammans flicknamn. Ingen förklaring, eller vem som fattat beslutet. Det var en svår upplevelse att inte kunna förklara varför han bytt namn när han kom till skolan.
Hans körde mc, bland annat Silverpilen, sommar som vinter. Han utbildade sig till svetsare på yrkesskolan och flyttade till Göteborg.
Hans fick arbete som svetsare på Lindholmens varv på Hisingen. Varje dag fick Hans ta färjan från Masthuggskajen till Lindholmen. Tufft arbete med kyla, hetta, rök och damm. Redan i Luleå hade Hans lärt känna Lena. Hon hade också flyttat till Göteborg. De gifte sig och fick dottern Kristina, och sedan sonen Tomas.
Hans var som person nyfiken och intresserad och när en kollega berättade om att av hälsoskäl, vara vegetarian ville Hans också bli det. Sommaren 1965 flyttade familjen upp till Norrbotten, till byn Persön utanför Luleå. De hade köpt ett omodernt hus med utedass och vedspis och den första vintern var tuff med 40 graders kyla. Dottern Veronica föddes den vintern. Under sommaren moderniserades huset och byggdes ut. Det odlades grönsaker på en arrenderad åker och grannar förvånades att det gick att överleva utan att äta kött. Vi barn hade en fantastisk barndom med stor frihet och glädje. Hans startade tillsammans med kompanjoner Luleå Smidesverkstad. Denna drevs i medgång och motgång och alla i familjen arbetade där i olika grader vid olika tider.
Mycket av fritiden ägnades i stugan på Kallaxön. Varje år var det nya utmaningar med att reparera och utveckla bryggan, bygga om och bygga till eller bara underhålla. Det fanns också tid för bärplockning och fiske.
Om man ska välja ett ord om Hans är det hjälpsam. Att se att han har möjlighet att göra skillnad för en annan människa har tagit sig uttryck på olika sätt genom åren. Han har tagit sig an de som haft problem med missbruk, lidit av psykisk ohälsa eller suttit i fängelse. Hjälpen kunde bestå av hjälp med bostad, vara en trogen vän eller ett samtal. Efter att han slutat med företaget hade han alltid tid att hjälpa vänner, släkt och församling med olika praktiska projekt. Han åkte många gånger till Estland med biståndstransporter.
Hans fick cancer när han var 70 år, precis när taket behövde bytas. Han klarade av bägge två. Sedan fick han en ny hjärtklaff och kunde fortsätta med olika projekt.
När Hans var 78 år fick han en större familj. Dottern Kristina som släktforskat med hjälp av DNA några år hade äntligen funnit vem Hans far var. Hans fick tre nya syskon som alla tog emot honom och familjen med öppen famn, helt fantastiskt. Speciellt utbyte hade Hans med sin lillebror som besökt Hans och familjen i Luleå många gånger.
Under Hans sista tid bodde han på särskilt boende då sjukdomen krävde mer omfattande omsorg. Makan Lena besökte honom dagligen och Hans somnade in i kretsen av familjen.
Det som jag tar med mig starkast är hans ord och måtto: De starka måste hjälpa de svaga. Han är saknad.