Fritz föddes i januari 1929 i Råbäcken, som ende barnet till Hildur och Filip.
Familjen drev ett mindre jordbruk, som Fritz hjälpte till i. Det var ett gästfritt hem med varm och kärleksfull atmosfär, där man gärna välkomnade släkt och vänner.
Intresset för motorcyklar och bilar väcktes tidigt. Fritz körde en Harley Davidson och en -49 års Oldsmobile i ungdomen och efter den även en Plymouth. Från 60-talet och framåt så blev det Volkswagen som gällde.
Värnplikten 1949-50 gjordes på I19. Fritz blev uttagen till bilmekanikerskolan i Sollefteå där han tillbringade några månader. Efter muck fick han arbete som motorcykelmekaniker inom försvarsmakten där han blev kvar till sin pensionering.
Han brukade säga att han var lyckligt lottad som fick jobba med sitt stora intresse.
Fritz träffade Britt-Marie, de gifte sig 1963 och 1966 välkomnade de dottern Gunilla.
Man umgicks ofta med släkt och vänner, både i sitt trivsamma hem, men även på många kalas.
Familjen tillbringade mycket tid ute i naturen. Skogen betydde mycket och det var många mil som avverkades i skogarna kring Råbäcken. Fritz trivdes med att bruka sin skog med motorsåg och sin röda traktor som hjälp.
Somrarna tillbringades i stugan i Råbäcken, där hela familjen hjälpte Hildur och Filip med slåttern. Tid fanns även till att vara i garaget och meka med bilar eller motorcyklar.
Under 80- och 90-talet var Fritz verksam inom Frivilliga Motorcykelkåren (FMCK) som instruktör. Han var omtyckt av både ungdomar och kollegor för sitt lugna, tålmodiga och skämtsamma sätt. Det var speciellt viktigt för honom att flickor och kvinnor fick kunskap om teknik så att de bland annat kunde byta däck själva på bilen.
Familjen utökades med tre barnbarn och två barnbarnsbarn, som Fritz var väldigt tacksam för. Han var en mycket uppskattad lekkamrat och sysselsatte sig även med hundarna och katten som fanns i dotterns familj då han var en stor djurvän.
För Fritz var alltid familjen viktigast. Han ställde alltid upp vad det än gällde.
Som pappa var Fritz en god förebild för hur man bemötte sina medmänniskor på ett vänligt och respektfullt sätt. Han höll alltid upp dörren för andra och bytte gärna några ord.
Fritz var en person som var lätt att tycka om. Han hade ett lugn som gjorde människor avspända och bekväma i hans sällskap. Skämtlynnet fanns alltid nära, men han inbjöd även till allvarliga samtal.
När Britt-Marie gick bort 2017, blev Fritz ensam kvar i huset i Råbäcken.
Efter ett fall i hemmet i juni 2023, blev Fritz sängliggande och på natten till 31 juli avled han i sömnen. Det blev det slut som han själv önskat, att få somna in i sitt kära hem i lugn och ro.
Fritz är älskad och saknad av många, men främst av dottern Gunilla med familj.