På morgonen den 1 maj avled Elvy Norberg (f. Johansson) 88 år gammal i Ånäset, efter en tid med allt svagare hjärtfunktion. Närmast anhöriga är barnen med familjer samt Ivar Fjällström, Mörön.
Elvy föddes 1934 i Skurholmen, Luleå i en enkel familj där hon var nummer sju i en syskonskara på nio barn. Familjen var troende vilket även skulle prägla Elvys liv. På somrarna tillbringades mycket av tiden vid ett torp i Mörön där fadern växte upp. I Mörön träffade hon sin första kärlek, Ivar Fjällström. Minnena från Mörön som barn, och sedan som vuxen har hon alltid beskrivit med glädje och värme.
Elvy var aktiv inom EFS i Luleå och det var där som hon sedan träffade sin blivande make Werner. Besöken hos Werners familj (Södra Sandträsk) som ung uppskattades och hon betraktades som en fin och vänlig ung dam från storstan.
Elvys intresse för pedagogik och barn ledde henne till studier och så småningom en färdig utbildning som småskollärarinna. Även Werner blev lärare. Paret flyttade till Uppsala och hon hade sin första lärartjänst i Sollentuna. I Uppsala föddes parets första son, Erik 1956.
Flytten gick sedan tillbaka till Norrland och de fick lärartjänster i Åsele. Där föddes deras andra son, Olof. Längtan att bo närmare havet ledde till att familjen flyttade till Ånäset 1963. I Ånäset föddes sedan barnen Anna-Karin och Per. Elvy arbetade här som lärare i flera byaskolor. Mot slutet av 70-talet vidareutbildade hon sig till speciallärare. Hon har varit lärare för generationer av barn och unga genom åren, och har därigenom blivit lite av en lokalkändis i Ånäset.
Familjen hade i många år en enkel sommarstuga vid havet där mycket tid tillbringades. Att röra sig i naturen och plocka bär var regelbundna aktiviteter. Även trädgården hemma var en viktig oas.
1982 dog hennes livskamrat Werner i cancer och Elvy levde sedan ensam i Ånäset fram till sin död. På äldre dar träffade hon åter sin ungdomskärlek Ivar. De förlovade sig och reste till varandra så ofta de kunde fram till Elvys död. Återföreningen med Ivar betydde mycket för Elvy och bidrog mycket till hennes välmående.
Elvy var under alla år aktiv i Nysätra EFS. Musik var en viktig del i hennes liv; hon spelade orgel på möten samt sjöng i kyrkokören och Trivselkören i Ånäset. Hennes glada skratt, smittsamma leende och vänliga blick var omisskännligt.
Elvy hade stort socialt intresse; hon har hållit kontakt med gamla vänner sedan ungdomstiden och efterhand utökat sitt kontaktnät i hemmiljön. Med en lärares bestämda vilja och kort stubin kunde det även hetta till både i klassrummen och hemma. Hemmet skulle städas skinande rent på fredagar och då var det säkrast att hålla sig undan. Elvy var emellertid mycket försonlig och aldrig sen att be om förlåtelse. Saknaden efter Elvy är stor.