Doris växte upp på Kyrkholmen i Karungi i en stor familj; det blev tolv barn som kom att nå vuxen ålder. Doris var nummer fyra uppifrån. På Kyrkholmen bodde också Ragnar Bucht, det sade ”klick” och de blev ett par. Båda hade ett stort samhällsintresse och var politiskt engagerade i socialdemokratin.
Doris var mycket aktiv i S-kvinnoklubben. I samma anda var hon engagerad i folkbildning och arbetade för ABF och var mycket aktiv i Friluftsfrämjandet. Hon var med och startade kvinnojouren i Haparanda och under flera år var hon nämndeman i Haparanda tingsrätt. På senare år var hon engagerad i PRO.
När Doris var ung var det skötsel av barn och hushåll som gällde för en kvinna. Det var fart på Doris, ingen som ”segade”. Hon fixade och donade och alla barn till trots bjöds gäster in på mat och dryck. ”Öppet hus” nästan jämt. Stor generositet rådde i hemmet. Många och livade var de politiska diskussionerna.
Ett stort intresse och en stor glädjekälla för Doris var blommor, både de egenodlade och de fina buketter hon inköpte. Liksom sin mamma bar hon det med sig livet igenom. Doris hade också ett stort intresse för sång och musik. Hon var under många år en av grundpelarna i Karungi kyrkokör. Det fanns inte en fest utan att Doris initierade och ledde allsång. Rösten bar och repertoaren var bred.
Så småningom sökte sig Doris till arbetsmarknaden. Hon blev en uppskattad medarbetare på Demografiska databasen i Haparanda. Hennes föredrag för besökare blev mycket omtyckta. Och det inte för inte. Doris var en alltigenom social begåvning; en människa som är nyfiken på andra människor, är öppen och tror på deras förmågor. Ungdomar gillade henne.
Humoristisk och slagfärdig var hon. Ett exempel; när hennes man Ragnar blev utsedd till ”Dagens man” av en lokal tidning blev han självklart glad. Nästa dag när han vaknade frågade Doris ” Nå, hur känns det att vara gårdagens man”. Ett annat exempel; Doris bodde mittemot det pågående bygget av Ikea-varuhuset i Haparanda. När det skulle invigas köpte hon en flaska champagne och beordrade sonen Sven-Erik att se till att Kamprad kom och hälsade på henne. Det gjorde han och sade angående champagnen att det brukade han bara få på nyårsafton. ”Får, här får vi ingenting, vi måste gå och köpa” var Doris kommentar.
Sådan var vår kära Doris, hade tid för oss alla. Vi saknar henne!