Birger växte upp i Ruskola, i Övertorneå kommun, under enkla förhållanden som den äldste brodern i en syskonskara om fyra. Birgers far skadades svårt i en fallolycka i arbetet, och Birger fick kliva fram i unga år och ta stort ansvar för familjen. Han avlade realexamen vid sjutton års ålder och sökte sig till flottan, där han gjorde sin värnplikt som befäl vid segelskonerten Gladan.
År 1960 avlade Birger ingenjörsexamen vid högre tekniska läroverket i Luleå och studerade vidare till diplomingenjör. Större delen av hans karriär som ingenjör var han verksam vid NAB i Luleå, där hans fackliga karriär inleddes och fortsatte. Under nästan hela sin tid vid NAB var han klubbordförande för SIF (nuvarande Unionen) och verkade under många år som ordförande också i avdelningen och som länsordförande och ombudsman för TCO.
Han närmade sig uppgifter med nyfikenhet och med entusiasm. Hans ledarskap präglades av medinflytande, demokrati och viljan att alla ska få vara delaktiga. Det var egenskaper som också ledde fram till det mångåriga uppdraget som ordförande för Luleå kommuns handikappråd. Den energi som han utstrålade kombinerat med den erfarenhet han förvärvat kunde ingen stå oberörd inför.
Hans liv sprudlade av aktivitet, upptäckarglädje och människokärlek. Hur ett så stort hjärta kunde rymmas i en normalbyggd man är en gåta. Han var alltid nära till skratt, men kunde på ett ögonblick se någon annan människas problem och engagera sig i att hjälpa. Han var barnkär och såg verkligen alla människor. Det är egenskaper vi alla önskar oss och Birger har visat oss hur det borde vara. Han var en uppskattad och demokratiskt sinnad ledare.
Vi är tacksamma för allt det han gjort och över att vi fått vara med och inspireras av den stora människa han var. Våra tankar finns hos Gertrud och Alexandra. Vi är fasta i förvissningen om att vi blivit bättre människor för att vi haft Birger med oss och han finns i våra minnen bevarade i all framtid.