Vår älskade mamma Astrid Olofsson (f Johansson), Luleå, har efter ett långt och rikt liv stilla somnat in den 27 maj i en ålder av 98 år.
Astrid föddes 1924 i byn Barmshult, Vimmerby socken, Småland. Hon var yngst i en systerskara på tre. Föräldrarna var lärare med ett stort för litteratur, utbildning och mänskliga rättigheter. Detta samt att växa upp i mellankrigstiden la grunden för mammas livslånga engagemang för barns och kvinnors rätt till skolgång samt kärlek till litteratur och natur.
Vår mormor beskrev Astrid som ett barn med stor förmåga till empati och medmänsklighet. Av mammas egna berättelser förstår vi att hon var ett vetgirigt barn med stort rättvisepatos och humor.
Efter småskoleåren bar färden av till folkskolan i Vimmerby och som 12-åring flyttade hon hemifrån för att studera vid läroverket i Västervik. Astrid fick tidigt lära sig att stå på egna ben då familjens ekonomi endast tillät hemresor till jul- och sommaruppehåll.
Hon tog studenten i Uppsala, inledde universitetsstudier i historia. I Uppsala träffade hon sin blivande man, vår pappa. Under Uppsalaåren rasade andra världskriget i Europa. Hon har berättat för oss om sin rädsla för att kriget skulle drabba Sverige, tysktågen som rullade igenom Uppsala station, sitt frivilligarbete med krigsflyktingar. Hon brukade kärnfullt beskriva krig som ett tillstånd där ”människan låtit ondskan gå överstyr”.
När andra världskriget slutade avbröt hon sina ämnesstudier och flyttade till Umeå för att utbilda sig till folkskollärare. Hon fick sin första lärartjänst i Simunö, Östhammar.
Astrid och Sigvard gifte sig 1948 och flyttade till Överkalix, där hon verkade som lärare i Lansjärv, Svartbyn och Bränna. I äktenskapet fostrades fyra barn. Trots ett intensivt och mycket aktivt liv som heltids yrkesarbetande, en dåtida prästfrus förpliktelser och fyrabarnsmor fortsatte mamma att studera, främst historia och litteraturvetenskap, men också annan fortbildning inom läraryrkets olika kunskapsområden.
1977 tog hennes och vårt liv en ny vändning, när vår pappa hastigt avled. Mamma, då endast 52 år, flyttade till Luleå. Hon fortsatte att studera och arbeta som lärare vid Björkskataskolan fram till sin pensionering 1989. På sin fritid älskade mamma att resa, köra bil, läsa, studera samt umgås med sin växande familj och vänner.
Som person var mamma trofast, optimistisk och glad. Hon tänkte alltid på alla sina kära, barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn. Hon var skärpt i tanken, slagfärdigt humoristisk, inkännande och besatt en djup livsvisdom. Hon behöll dessa förmågor ända till slutet, en vecka efter sin 98:e födelsedag.
En färgstark, förebildande och älskad mamma, mormor, farmor, mormorsmor, mormorsmormor och svärmor finns inte mer bland oss. Du fattas oss och vi kommer att bära dig närmast våra hjärtan med värme och stor tacksamhet.