I midsommartid lämnade en av svensk primärvårds pionjärer oss. Vi är en grupp vänner och kolleger som vill uppmärksamma hans gärning. Det har varit en ynnest att vara arbetskamrat och kollega med Anders Lindman.
Anders är född och uppvuxen i Stockholm men kom via medicinstudier i Umeå som ung läkare till Boden. Han och hans familj blev sedan Boden trogna fram till pensionsåldern.
Han var engagerad och kunde vara stridbar när han fann det nödvändigt. Trodde han på något kom han alltid igen även om motståndet var starkt. Med patienter, kollegor och arbetskamrater var Anders alltid omtänksam och förstående.
Anders var först och främst doktor åt sina patienter med stor respekt för deras integritet och självbestämmande. Samma utgångspunkt fanns med i utvecklingsarbete och när han fungerade som chef och kollega.
Han blev tidigt läkare åt försvarets helikopterverksamhet som då fanns i Boden. Han insåg att helikoptrarna skulle vara ett bra komplement i sjukvården. Det var en riktig utmaning för en ung distriktsläkare att få försvaret och landstinget att samarbeta. Men svårigheter och hinder triggade mer än de bromsade Anders.
Han blev medicine hedersdoktor vid Umeå universitet som tack för att han såg vad som fattades av allmänmedicin i sin utbildning och engagerade sig framgångsrikt i att detta rättades till.
Anders var framträdande i en grupp av unga allmänläkare med en vision om hur en bra primärvård skulle kunna vara. Detta genomfördes delvis och innebar att Norrbotten sågs som ett föredöme när det gällde primärvård under 80- och 90-talet. Grundläggande för framgången var att norrbottningarna fick en fast läkare (så långt detta var möjligt) och att en enskild doktor inte behövde ta ansvar för fler än 1 000 - 1 500 invånare.
Tidigt blev Anders chef på den så kallade 3-läkarstationen i Boden. Han lämnade detta när möjligheten dök upp att vara med att skapa en modern primärvård. Först på Björknäs vårdcentral när den öppnade 1981 och året därpå vid Erikslunds vårdcentral där han också blev dess första chef. Längsta tid var han på Bergnäsets vårdcentral både som doktor och som chef. Flytten dit motiverades av att han och Birger Grahn hade idéer kring verksamhetsutveckling som behövde testas i praktiken.
Han var också under en period chefsläkare för Luleå primärvård. I den rollen var han ett starkt stöd i arbetet för en bättre vård. Han hade idéer om förbättringar och styrde samtidigt bort orealistiska förväntningar från primärvården.
Vid Norrbottens läns landstings samhällsmedicinska utvecklingsenhet startade Anders arbetet på en ”verktygslåda” för vårdcentralens läkare och sjuksköterskor. Verktygen skulle ge läkarna sköterskorna möjlighet att själva kunna granska och förbättra verksamheten. Här fanns Guide Medicine - en variant på Guide Michelin - som beskrev hur tillgänglig vårdcentralen var för kontakt och besök. Här fanns ”Audit”.
Deltagande läkare eller sjuksköterska registrerade hur ett visst medicinskt problem som förkylning eller depression hos äldre handlades, vilket följdes av diskussioner där man kunde jämföra sina egna resultat med gruppen och varje deltagare kunde dra slutsatser för att förbättra sin egen patientvård.
Kvalitetsarbetet fortsatte också i allmänläkarnas nationella arbetsgrupp SFAM-Q i Familjemedicinska institutet (FAMMI) och internationellt.
Vi kolleger saknar Anders och vad han betydde både som patientläkare, och som motor i en rad utvecklings- och kvalitetsprojekt. Just denna kombination av att veta hur vardagsarbetet med patienter ser ut och att kunna sätta in det i ett utvecklingssammanhang var grundläggande för Anders gärning. Han stod upp för kraven om att utveckla primärvården till en stabil grund i sjukvården. Vi skulle behöva hans styrka och entusiasm för att idag driva denna vision vidare.