Förre stadsingenjören Anders Eriksson, Tyresö, har avlidit genom en olyckshändelse 87 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Borghild (”Bojan”), dottern Maria med sambo samt en syster och en bror.
Vår studentkamrat Anders hade sina rötter i Gideå, Ångermanland. Familjen ägde ett hemman med åkerbruk, fyra kor, mark och skog, vilket gav full sysselsättning även för barnen, som fick hjälpa till som vallpojkar, vid slåttern och i skogen.
Modern, som fått viss sjukvårdsutbildning i Uppsala, var angelägen om att barnen skulle få högre utbildning. Fadern, med fyra års skolgång, var en mångsysslande entreprenör: målarmästare, hönsuppfödare, biodlare och snickare. 1940 startade han ett blåbärstorkeri och kunde sälja stora kvantiteter, vilket finansierade en våning på Svartbäcksgatan i Uppsala. År 1944 flyttade den handlingskraftiga modern dit och började servera skolmåltider i hemmet till elever från det norska flyktinggymnasiet. De fyra sönerna fick sova i en skrubb på sex kvadratmeter. Fadern stannade på gården.
Efter en tid kunde modern flytta till en större lägenhet mittemot Uppsala Högre Allmänna Läroverk. Pojkarna stuvades åter in i ett minimalt kyffe och verksamheten utvidgades – bortåt 35 ungdomar utspisades och några fick även logi. Anders började i realskolan och den äldste sonen blev gymnasist.
Moderns ambition förverkligades: Sonen Åke blev tandläkare, Anders lantmätare, Jan ögonläkare, Sven gymnasieekonom och entreprenör, och dottern Gudrun, som föddes i Uppsala, blev lärare.
Efter KTH-studier arbetade Anders i Luleå, där han träffade sin blivande hustru Borghild. 1967 blev han stadsingeniör i Tyresö, mycket uppskattad för sin yrkesskicklighet, samarbetsförmåga och initiativkraft. Efter pensioneringen gjorde han tunga insatser som styrelseledamot och konsult i Riksförbundet för enskilda vägar.
Anders – i grunden alltid positiv – talade med värme om sin lyckliga barndom och uppväxt. I Lions fick han utlopp för sin empati och önskan att hjälpa andra, bland annat genom ungdomsprojekt mot mobbning och droger. Dagarna innan jul ansvarade han för försäljning av 1100 julgranar. Det är inte ägnat att förvåna, att denna generösa person hade famnen full av julklappar, när han på julaftonen snubblade så olyckligt i trappan.
Vi sörjer en avhållen studentkamrat och ivrig tillskyndare av våra många återträffar under nästan sex decennier.