Sixten Isaksson, Bredsel, Älvsbyn, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 65 år.
Han var född i Överkalix i en liten by som heter Vilkos och var näst yngst i en syskonskara bestående av sex barn.
Efter skolgången blev det yrkesskola i Kalix där han utbildade sig till möbelsnickare. När utbildningen var avslutad fick Sixten sitt första arbete på Lindvalls snickerifabrik i Kalix och där blev han kvar i cirka sju år.
I slutet på 1960-talet startade han och en vän, Ingvar Åhl, ett litet danspalats i Kalix som kallades Kaskad. De drev dansstället tillsammans och arrangerade danser som också blev ett lyft för Kalix nöjesliv.
Detta var en tid i livet som han uppskattade mycket och pojkarna hade kul. Efter några år delade de på sig och Sixten fortsatte att arrangera danser i egen regi men i mitten på 1970-talet avslutade han verksamheten.
Sedan sökte han och fick arbete på Älvsbyhus i Älvsbyn och där förändrades mycket i hans liv. Han träffade sin livspartner Asta, som han också delade sitt liv med ändå fram till sin död.
När han arbetat några år på Älvsbyhus sökte han till universitet i Umeå för att utbilda sig till lärare inom snickeribranschen.
Efter avslutad utbildning fick han arbete som lärare på gymnasieskolan Kaplanskolan i Skellefteå.
Den första tiden på skolan pendlade han hem till Älvsbyn på helgerna där han fortfarande hade sitt hem med Asta.
Efter en tid så beslutade de att flytta till Västerbotten och då bosatte de sig i Bureå cirka två mil söder om Skellefteå. De byggde sig ett litet hus, naturligtvis ett Älvsbyhus, som låg fint placerad vid Bureälven. Huset blev en mycket central del i de bådas liv och de som besökte dem sommartid möttes inte bara av Sixtens snickarglädje utan även av en stor blomsterprakt.
Livet som lärare trivdes han mycket bra med och han arbetade kvar fram till sin pensionering.
Sixten ville gärna försöka sig på entreprenörskap av något slag och under tiden i Västerbotten hann han också med en tid som entreprenör. Tillsammans med en kollega startade han ett företag som skulle tillverka monteringsbara sommarstugor, men det blev tyvärr ingen framgång och projektet avslutades.
Efter cirka 30 år i Västerbotten beslutade sig Sixten och Asta för att skaffa sig ett boende i närheten av Astas barn, Jerry och Johnny, som också de var en central del av hans liv.
Efter pensioneringen bosatte de sig i sitt drömhus som de hittade i Bredsel med utsikt mot Storforsen.
Båda trivdes mycket bra däruppe och hade funnit sig väl till rätta med barn och barnbarn på gångavstånd, vilket också bidrog till trivseln. Tyvärr kom sjukdom emellan och Sixten fick inte uppleva någon längre tid i Bredsel.
Som person var han en mycket varm och social person som kunde skämta och lätt lockade fram ett skratt.
Sixtens sörjs främst av sin livspartner Asta och hennes barn med familjer samt fyra bröder, släkt och vänner.