Går min runda med träningskortet i hand. Nyår närmar sig. Ute faller snön. Det är roligt att vara stark. Stekpannan av gjutjärn känns lätt som en plätt numera och att barnbarnen växer är inget problem. Då och då får man vara ett klätterträd, ett träd som svänger och svingar på begäran. Ett klätterträd med krokiga fingrar, typiskt för klätterträd.
När det blir tid tar man sig hit, går mellan maskinerna och lyfter. Det började i oktober och när förvirringen lagt sig blev det som med jogging, en meditation. Efter nyår kan det bli trångt i lokalerna. Löftena flyger som raketer. Skärp dig människa! Vill du bli sjuk eller, sa rösten i mig i mars. Och det vill man ju inte. Fyra små bokstäver förändrade livet.
Ute snöar det. Snön faller alldeles av sig självt. Endast sig själv kan man förändra och då endast en aning. Mänskan spår och Gud rår. I morgon blir det storm, sa mannen en dag, men stormen nådde aldrig oss. Det blir som det blir med allt, det oväntade är aldrig planerat. I dag hände det där ute i snön, på parkeringsplatsen.
Jag stoppade in pengar i automaten och tryckte på grönt. Rassel, rassel lät det. Så långt var allt som vanligt. Men det enda som syntes i hålet var en strimma vitt. Försökte peta ner biljetten men då överraskade den, gled uppåt och försvann. Först med vänster pekfinger lät den sig fångas, tre män i kö drog en lättnadens suck. Med mitt bästa finger gick det, sa jag, det är snett åt rätt håll.
Vad jag är less på det här vädret, sa en kvinna i omklädningsrummet. Hon talade med sin mobil. Nu längtar jag efter sommarn, suckade en annan i sin. Detta hände innan träningen. Efteråt duschar man och dricker lite vatten och får lust att gå på stan eller nåt. Kolla på rean och heja på folk man nästan inte känner. Handla lite mat. Var ute efter krustader inför nyårsafton. På nyårsafton ska det bli förrätt, tänkte jag, krustader med räkstuvning. Vid kassan var korgen full, vad hände?
Kör hem i det vita genom mörkret, kånkar in kassarna och det första som möter är ljusen från granen. Hur gick det? ropar jag. Bra, svarar mannen inifrån sitt rum. Han fick suturerna efter åderbråcksoperationen borttagna idag och ärret efter blindtarmen syns knappt. Man kan man fram Bibeln, Nya Testamentet, bläddra och sätta tummen var som helst och få sig ett råd inför det fortsatta levandet, tipsade författaren P O Enqvist i radio.
Om några år är du sjuttio, påstod tioåringen häromdan. Jag jagade ifatt honom och tog ett grepp: Och snart är du tretton! Tretton är en komplimang, sa han. Sån är den tid vi lever i.
Vännerna, mannen och jag gick på bio häromkvällen, Simon och ekarna. En film som gick in under huden. Barn över elva år, stod det på våra rabatterade biljetter.
Gott Nytt 2012 kära läsare! önskar
Anita.
PS. 2012 får bli som det blir, bara det blir bra för alla. DS