"Tillfredsställelsen ligger i att se något hända"

Redan innan mötet med fästmön Anneli Matti var Anders Lundkvist rätt ofta
i Luleå, eftersom vännen Eduardo Astudillo bor här. Anders, Eduardo och Aron Hidman (från Umeå) har tillsammans musikprojektet Selenite Summit, vilka spelar fri improvisationsmusik. Det är en slags nutida konstmusik, där man gärna använder okonventionella
metoder för att framkalla klanger och stämningar,
exempelvis preparerade
instrument och annorlunda ljudkällor; stenar, vispar och elektroniska tandborstar. Uppstår i ögonblicket
- Improvisationsmusik är
filosofiskt intressant. Den skapas i stunden utifrån de egna valen och endast fantasin och lyhördheten hos
utövaren sätter ramarna. De regler som vanligen finns gäller inte. Anders påpekar att det är just det som är den avgörande skillnaden mellan jazz-improvisation och modern improvisationsmusik, runt den senare har inga kutymer om hur musiken ska
låta hunnit skapas. - Det blir därför extra tydligt att musiken uppstår i ögonblicket. Musiken är genrelös och skapas genom en metod som sätter improvisationen fullständigt i centrum. Lekfull och skön
Många kan uppleva improvisationsmusiken som svår och otillgänglig, tror han, kanske just för att åhörarna saknar traditionella parametrar - rytm, harmonik, melodier - att ta fasta vid när de lyssnar. - Improvisationsmusik ska upplevas live. Som arrangör har jag många positiva erfarenheter därav. Många som hört musiken live fångas av dess lekfullhet och skönhet, därmed blir den inte lika svårtillgänglig. När Anders som nyinflyttad var involverad i sitt första kulturarrangemang i Luleå, på Föreningsgatan 7, var det en konsertkväll med just
Selenit Summit, men framför allt deltog Dora bleu och Hei, vilka båda åter gästade Luleå i fredags, denna gång på Café Fröjd. Norrbottens-Kuriren
träffar Anders Lundkvist på
Caféet, där han är anställd som kulturansvarig. Doften av nybakade kakor slingrar ut från köket och, eftersom dörren ut är öppen, hörs
gatusamtalens surr vagt
i bakgrunden. På vänster hand bär han en ring, han och fästmön förlovade sig
i februari. Anders talar gärna om villkoren för kulturverksamhet. Han funderar och söker sig fram till de rätta orden, som uttrycker vad han vill förmedla. Växthus för kulturlivet
- Är man arrangör av kultur som inte alltid lockar en stor publik, då måste man älska det man gör. Det är inget som ger pengar. Tillfredsställelsen ligger i att se saker hända. I Umeå var han under flera år aktiv som arrangör, bland annat var han eldsjälen i kulturförreningen Moonshake och han var med och arrangerade Umeås kulturnatt flera år i rad. - Jag lärde mig hur stor del av en stads kulturliv som är avhängigt av ideella krafter. En stad behöver något som kulturhuset i Luleå, men det behövs även mindre lokaler som fungerar som växthus för kulturlivet. Själva lokalen är väsentlig för ett arrangemang, anser han. Med en lokal följer en viss förväntan, både hos arrangör och åhörare. Punkkonserter förväntas äga rum i vissa lokaler, kammarmusik i andra. Trehjuling och Rolls royce
- På Café Fröjd har arrangerats improvisationsmusik, performance och experimentell världdans. Det
mesta fungerar att arrangera här; folkmusik, jazz, singer/songwriters, poesi med mera. Jag har hittat den lokal jag drömt om, här finns en öppen, nyfiken och tillåtande atmosfär. Han säger att det i musikvärlden finns en önskan om att små och stora arrangörer ska samarbeta inom olika projekt, men att det kan vara svårt ibland att få det att fungera i praktiken. - Vanligtvis plockas den lilla arrangören in i den större arrangörens stora apparat och det blir inte ett jämbördigt möte. Medan den lilla arrangören är som en trehjuling, lätthanterlig och flexibel och körbar på en mängd olika underlag är den större, institutionen, lik en Rolls Royce. Den innebär stabilitet och större resurser, men kräver mycket planering och att olika saker ska göras på ett visst sätt. Den är anpassad efter en utbyggd infrastruktur. Som liten arrangör är jag van att vara flexibel och ha en bred koll; på logistiken, ljudet och ljuset, affischeringen, marknadsföringen med mera. En nöjd man
Han anser att om ett samarbete mellan en stor och en liten arrangör ska lyckas krävs förståelese från båda håll, annars stannar det vid något som "ser bra ut på papperet", som går att visa upp vid ansökan om bidrag, men inte alltid är något som känns tillfredsställande för båda parterna. - I slutenden uppvägs dock oftast de eventuella problem som arrangörsjobbet medför av allt roligt det innebär. När någon enda person oväntat plötsligt upptäcker improvisationsmusiken, då känner jag mig nöjd.

"Tillfredsställelsen ligger i att se något hända"

Anders Lundkvist har bott i Luleå i cirka ett år. Det var kärleken som fick honom att flytta från Umeå till Luleå, en stad han upplever öppen och nyfiken. Här ägnar han sig åt att arrangera kulturhändelser av mer alternativt slag.