Vi har besökt en kyrkogård i Nürnberg i södra Tyskland. Kyrkogården räknas till en av de viktigaste kyrkogårdarna i Europa då den är mycket gammal och för att här är viloplats för många kända personligheter som Albrecht Dürer och Veith Stones.
Kyrkogården upprättades då det blivit förbjudet att begrava sina döda inom stadsvallarna. Friedhof St. Johannis som kyrkogården heter fick en stor betydelse när pesten härjade i Tyskland och Europa mellan åren 1350 och en bit in i 1700-talet. Mellan 30-40 miljoner människor beräknas har dött i den svarta döden, som pesten också kallades. Här finns också gravar som berättar om den spanska sjukan som härjade över världen 1918–1920. Nya beräkningar säger att mellan 50 och 100 miljoner människor dog i denna brutala pandemi i början av 1900-talet.
Jag brukar besöka kyrkogårdar då ges möjlighet. Det är platser som har sina berättelser om människor och livsöden men också om olikheter mellan oss trots att vi alla är lika inför döden. Stora pompösa gravstenar berättar om att här vilar någon som var rik och hade råd med gravglansen. Skillnader vi inte längre ser i de mer moderna kyrkogårdarna. Men trots detta vilar det alltid ett lugn över ens vandring bland vackra dekorationer, minnesvärda texter och en och annan fågelsång.
Kyrkogården i Nürnberg besökte vi nu i oktober med höstens alla vackra blomster och ljungväxter. Men platsen kallas också för rosornas kyrkogård då den under sommarmånaderna är full av vackra rosenbuskar som sprider en väldoft över hela denna stora och mycket vackra plats.