Annika Forssén, läkare och forskare, har med kollegan Gunilla Carlstedt skrivit boken ”Arbete för livet”, som bygger på 20 kvinnors livshistorier.
Kvinnorna var födda i början av 1900-talet och valdes ur olika samhällsklasser, civilstånd, yrken, barn et cetera för att få en allsidig bild och kunna göra jämförelser med kvinnors situation idag.
Deras arbetsliv var ofta långt, hade börjat redan som barn och fortsatt med vård av sjuka män i hemmet när de var gamla. Så gör många kvinnor också idag. Dessutom går alltfler yrkesarbetande kvinnor ner i arbetstid för att ta hand om sjuka anhöriga, då den offentliga omsorgen inte räcker till. De förlorar både lön och pension på kuppen.
Normen att gifta sig var stark, men några kvinnor valde singelliv och två var ensamma mammor. Kvinnornas minnen från när de födde barn var levande och flera beskrev ett nedvärderande bemötande i vården. En del hade tvingats arbeta tungt fast de väntade barn, ibland med katastrof som följd.
Yrkesarbete gav en viss frihet, egna pengar och egna kamrater, fast det ofta var både tungt och dåligt betalt. Oavsett om de lönearbetade eller var hemmafruar förväntades de ta helhetsansvaret för hem, barn och familj. Det gällde planering och organisering av familjens vardag, att ge omsorg, att skapa och vårda relationer, trivsel och hälsa - och om mathållning, städning och tvätt. Än idag tar kvinnor mer sådant helhetsansvar än män, fast det handlar om viktiga överlevnadskunskaper som alla behöver lära sig.
Kvinnornas stora och ensamma ansvar gjorde dem trötta. De tyckte aldrig att de räckte till för dem som behövde dem, varken hemma eller på jobbet. Även där visar siffror på likheter med yngre kvinnor idag, med skuld, oro och trötthet som dagliga plågor, inte minst hos många i vårdyrken.
För att orka sin vardag var det viktigt att känna mening med sitt arbete. Men kvinnorna sökte också ”egna rum” för återhämtning. Det kunde vara ett kafé, en hobby, politik och inte minst humor i olika former. De var alla ”kulturtanter” på ett eller annat sätt.
Föreläsningen följs upp den 5 februari med ett arrangemang om könsroller förr och nu. Med tanke på de många frågor som den stora publiken ställde så blir nog diskussionen livlig då.