Roffes hörna: Storgatan, en eftermiddag

Exemplifiering: mitt i förra veckan satt jag fridfullt utanför Coop på Storgatan i Luleå, granne med det omlokaliserade Systembolaget, och väntade på en färdtjänst-taxi. Klockan var så där ungefär 20 minuter från 18, sju-åtta minusgrader och inte några större folkmassor i omlopp. Det var bara en ung man i uppskattningsvis tjugo-tjugofemårsåldern, som vandrade omkring lite uppstressat och nervöst. Han företedde onekligen vissa tecken på en eller annan sorts berusningspåverkan. Han slirade in på Coop och sedan ut igen. Sedan fortsatte han att nervöst vandra. Fram och tillbaka. Och jag noterade det bara i ögonvrån och brydde mig knappast. Inte särskilt intressant. Men så plötsligt, och nu var klockan 17.50, beslutade sig mannen och stegade bestämt in på Systembolaget. Aha, tänkte jag - han hade samlat mod för att våga gå in och handla. Trots sin onyktra status. Men då hände det dramatiska saker. Den unge mannen kom rusande mot glasdörrarna, som samtidigt gick i lås så att han inte kunde ta sig ut. Han hade en flaska under armen och började slita i dörren. Några ur personalen kom och höll fast honom. Samtidigt som en allt mera irriterad samling kunder (klockan var nu bara några minuter från 18.00 och stängningsdags !) började formeras i en liten kompakt kö utanför Systemet. Vad skulle hända härnäst ? Det kan jag inte berätta om, för nu kom min färdtjänst-taxi och jag fick överge hela scenariot. Men här kan man nog verkligen slå fast att saker och ting inte blev som den unge mannen hade räknat med att de skulle bli. Förmodligen kom väl polisen och tog honom med sig. Så småningom blir det väl efterräkningar av ett eller annat slag. Onödigt. Dystert. Jag tror inte ens att han var från stan. Jag kände i alla fall inte igen honom. En besökare från någonstans. På sitt sätt en vardagshändelse. På Storgatan, en vardagskväll, mitt i veckan. Det finns tio miljoner berättelser i The Naked City. Och det här var bara en av dem. MAN KAN OCKSÅ undra vad Frank Sinatra hade tyckt om den depesch som influtit från Filippinerna, angående hans signaturmelodi My Way ? Under de senaste åren har inte mindre än sex personer där blivit ihjälslagna, efter att de gett sig på att göra karaoke-versioner av My Way. Och det tycks ju som väl hårt, även om det givetvis är tillåtet att ha åsikter om sången i fråga. I vilket fall som helst så tycks det alltid uppstå anledningar att bli osams med varandra. Hamnar ni på Filippinerna - glöm alltså alla ambitioner att glänsa på karaoke-barerna via en version av Paul Ankas text till varje chefs favvo-låt på företagsfesten ! ETT BOKTIPS: Då kan man lika gärna kittla varandra - en bok om Allan Edwall Johan Erlandsson (Atlas). Det är bra att det nu börjar komma bra biografier över legendariska svenska skådespelare. Allan Edwall var en unik och särpräglad aktör och medmänniska som här bestås med ett respektingivande och levande helhetsporträtt. Han var väldigt långt ifrån enbart Emil i Lönnebergas koleriske pappa. KATTEN MALIN BORDE väl också få sin biografi nedtecknad. Möjligen lite monoton men vaddå ? Men äventyret fortsätter. Ju.

Roffes hörna: Storgatan, en eftermiddag

SAKER OCH TING blir ju så gott som aldrig som man hade tänkt sig. Ett eller annat skiter sig. Ständigt. Det kan man orubbligen räkna med.