Roffes hörna: Lägesrapport: 1/12 2010

BORT FRÅN FULNOVEMBER och spikrakt in i glögg-värmande och jovialiskt tomtefryntliga december, med start i dag och så ytterligare 30 dagar. För så är det ju med julmånaden: den går verkligen undan. Jag kan på fullt allvar konkretisera ner den till några (om det vill sig riktigt uschligt alarmerande) gallstensframkallande julbord, några glöggkoppar, några julöl och snapsar, ett par julklappar och så även en förhoppningsvis rejält omfångsrik påse (som någon bestämt har lovat att baka) med jättegoda anisbröd/pitepojkar. Där fick ni då, av bara farten, denne kolumnists personliga önskelista. Läget är bra även om den inte på varje punkt uppfylls, men allra bäst om den - faktiskt - gör det. MAT OCH VIN-SKRIBENTEN Håkan Larsson har slungat ur sig en, inte minst utan tvärtom främst, väldigt visuellt attraktiv bok under titeln Håkan Larssons Fredagkväll - med mat och vin (Bonnier Fakta). Den framkallar onekligen en närmast obetvinglig lust att ta itu med, för exempel- och förslagsvis: purjobakad fiskfilé med ansjovisskum och rödgrönt fräs eller currysallad med kyckling och vita viner. Och vet ni vad Håkan Larsson också har haft den goda smaken att ha gjort? Jo, till varje rätt tipsar han om den specifikt rätta matlagarmusiken för att komma i den rätta fredagsstämningen. Och som en bonus inkluderar han också ett lästips, att ta till sig under den efterföljande helgen. Så vitt åtminstone jag känner till - helt originellt. Och kreativt. Den nyss nämnda currysalladen får exempelvis en helt annan dimension när som matlagarmusik Wrecking Ball med Emmylou Harris rekommenderas. En stor personlig favorit som Larsson avslutningsvis skriver så här fint om: - Vackrare musikaliskt och röstmässigt än på den här legendariska skivan blir det dock inte i mina öron - det är stor, tidlös musik. Till den oslagbara aperitifen med det danska brännvinet Harald Jensen
akvavit passar salta kringlor direkt bra. Och inom lagom bekvämt grepphåll bör man då också definitivt ha Carsten Jensens fabulösa romanskröna Vi, de drunknade. Jag är helt enig med Håkan Larsson som skriver så här läslockande: - Fullkomligt omöjlig att släppa. Har du ännu inte läst den här skildringen av folket i en dansk sjöfararstad där "männen går till sjöss och kvinnorna gråter", ja, då har du något att se fram emot. 700 sidor läsäventyr. Till löjromskräm i krustader känns det ju plötsligt som helt självklart att man på soffbordet ska ha tillgång till den engelska deckartanten P.D. James Böjelser och begär. Ordet till Larsson: - Hennes böcker har allt: förnämliga intriger, fängslande miljöer och personer, en perfekt hjälte i Adam Dalgliesh. Höjdarna i serien är många, men detta är en verklig favorit. Ingenting annat än åter en femetta. Och eftersom jag ofelbart hamnar på sjukhusakuten om jag sväljer ner så lite som ett enda glas vin, så avstår jag gärna från det till det örtmarinerade lammet med den mustiga bönsalladen rekommenderade vinet Rocca di Montemassi och koncentrerar mig i stället helhjärtat på musiken - Devils and Dust med Bruce Springsteen. - Med åren (hans och mina) har jag kommit att tycka bäst om de skivor där han är mer avskalad och lågmäld, som denna. Mysmusik med köttet i ugnen och ett provglas av det röda nära till hands. Ja, ni ser och märker det ju bäst själva: det här är en bok som man blir både vrålhungrig efter maten och en hoper andra fina upplevelser av. Så läs, ät, drick, lyssna. Samt NJUT! JAG ÅTAR MIG till sist väldigt gärna att förbehållslöst rekommendera årets August-prisvinnare i fackboksklassen: Den röda grevinnan - en europeisk historia av Yvonne Hirdman (Ordfront förlag). Hirdman skriver, engagerat, fascinerande och märg-och-blodfullt, om sin egen mor, Charlotte Hirdman, som föddes i det dåvarande Tsarryssland och hennes äventyrligt färgstarka liv. Inget annat än otroligt fängslande. JAG TROR FAKTISKT att katten Malin hellre skulle svälta ihjäl än att röra vid mat som hon inte tycker om. Så tjurig är en katt. Men bortsett från det: Äventyret. Fortsätter.