HÄNDELSERIK VECKA, DEN förra. Absolut tveklöst så, faktiskt.
Med de unga bröderna Tsarjanev, med rötter i den för Ryssland ständigt gruvsamma republiken Tjetjenien, briserande bomber vid Boston Marathon där en av dem (den äldre) dog efter några dagar (tre personer dog av bomberna och långt över hundra personer skadades) medan den yngre av dem kröp in under en båt och gömde sig, i bostadsområdet Watertown, så blev ju detta som någonting misstänkt likt intrigen i en kriminalroman av den från Boston bekante författaren Dennis Lehane.
JAG SKULLE DÅ meddela att detta är faktiskt den sista krönikan av mig, i det här formatet och på den här dagen, som ni alla får läsa.
Själv tar jag nu en några veckor lång paus, men kommer tillbaka i tid till torsdagen den 23 maj, då vi är i gång med en något längre krönika vid namn Roffes värld som därefter återkommer varje torsdag. Lite längre än den nuvarande, med lite mera utrymme för böcker, film, tv, teater, musik och populärkultur.
Den 23 maj fyller jag förresten år (bara ett år kvar då till The Big Six-0!) och på exakt samma datum fast tio år före mig, föddes även skådespelerskan, sångerskan och författaren Lena Nyman. Fast det gör hon inte något mera, eftersom hon avled 2011.
Jag har nu läst en nyutkommen och mycket personlig biografi ägnad la Nyman och hennes många motsägelsefulla sidor, där hennes matmissbruk, alkoholmissbruk, tablettmissbruk och alltför generösa missbruk av cigaretter ägnas utrymme. Men där även hennes djupa kunnighet i de många roller hon gjorde på scenen och i olika filmer bekräftas.
Boken heter Jag vill ju vara fri - en bok om Lena Nyman och är sakkunnigt och levande skriven av kulturjournalisten Annika Persson (Norstedts). Ingen av de mindre smickrande sidorna hos biografisubjektet undviks, men ingenting av hennes olika storheter heller.
Jag läser boken om Lena Nyman; baserad på 17 kassar med hennes egna anteckningar från olika faser av livet, som hon lämnade efter sig. Och tycker så väldigt synd om henne. Till sist låg hon inlagd på Stockholms sjukhem, på Kungsholmen i Stockholm, och där dog hon också. Då var det nästan ingenting alls kvar av den lilla tjejen, som bara ville vara fri. Och som till sist också blev det.
En annan väldigt BRA och STOR bok är den nästan 900 sidor omfattande encyclikan A Biographical Guide to the Great Jazz and Pop Singers, som författats av den i denna genre extremt kunnige amerikanen Will Friedwald (Pantheon; USA).
Han skriver om (inga bilder; alls) över 300 artister, på dubbelspaltiga sidor, som Eddie Cantor, Judy Garland, Ethel Merman, Perry Como, Mel Tormé och nogsamt fram till dagens stjärnor som Diana Krall och Michael Bublé.
Oöverträffat fint och helgjutet. Rakt igenom. Mycket och väldigt värdigt. Bravissimo !
SKA ni se något på bio just nu så missa inte The place beyond the pines, innan den försvinner från Filmstaden. En ovanligt ambitiös och genom olika tidsfilter skiktad berättelse om det sociala arvet, med Ryan Gosling, Eva Mendes och Brantley Cooper i beslutsamma uppgifter. Dödligt sevärd.
OCH UNDER ALLA förhållanden så mår favoritkatten Malin enbart fint och dandy och likaså gäller, nu och för alltid, att Äventyret går vidare.
Vi ses om några veckor!
På min födelsedag. I Roffes värld.