MYCKET HAR JU handlat (och handlar) om siffran 150 i år, för oss som jobbar på Kuriren. Så många år har tidningen uppnått och det firar och celebrerar vi. Förstås.
Och undertecknad håller på med en subjektiv kamikaze-uppräkning av de, för mig, 150 viktigaste böckerna och filmerna, genom tiderna. Några veckor återstår innan vi har nått fram till nummer 1, på respektive lista. Spännande - eller?
I 150-sammanhanget kom jag också att tänka på att det kunde vara lite kul om jag tog mig en större funderare och erinrade mig några minnesvärda möten som jag, under drygt 30 år i branschen varit med om. Jag menar - det har ju blivit några stycken. Genom åren.
Jag grupperar och startar med - författare & skribenter:
1. Norman Mailer. Fullständigt legendarisk och välkänt brummande amerikansk författare, som aldrig fick (men alltid förtjänade) Nobelpriset i litteratur. Jag intervjuade honom vid två tillfällen; den första gången gick tydligen så bra, tyckte Mailer, att när han kom tillbaka något år senare så begärde han särskilt att jag skulle skriva då också. Han bjöd in mig till sitt hem i Cape Cod för drinkar (men det blev ju dessvärre aldrig av).
2.John Le Carré. Engelsk spionromanförfattare som inte gav så många intervjuer alls när han besökte Bokmässan i Göteborg för ett drygt decennium sedan. Men har man kontakter så ... Le Carré (som egentligen heter David Cornwell) har förmodligen själv varit spion, men det erkänner han bara delvis. Och han är utomordentligt trivsam att samspråka med.
3. John Updike. Numera död litterär hjälte, som heller aldrig fick Nobelpriset. Men förtjänade det mycket mera än många som fått det.
4. Alistair MacLean. Stor spänningsskribent med stabilt rykte till fram mot 1980-talet. Då började spriten ta över och det hade den definitivt helt gjort, vid vårt möte på Hotell Reisen i Stockholm. MacLean och jag satt på var sin barstol, när jag plötsligen märkte att det blev lite glest vid sidan om mig. Då hade författaren till Kanonerna på Navarone diskret glidit av sin stol och virat ihop sig i en prydlig hög på golvet. Efter så där tio-tolv vodka lime för mycket. "Intervjun" publicerades aldrig.
5. Desmond Bagley. Den förres kanske svåraste konkurrent inom genren. Men Bagley skrev bättre. Och tålde spriten ännu bättre.
6. Roald Dahl. Välkänt bitsk barn- och skräckberättelseförfattare. Han rökte som en skorsten och fortsatte obekymrat med det. Även där det var förbjudet. Han hatade av princip journalister, men jag vann hans respekt och gillande när jag korrigerade honom (andra journalister drog nervöst efter andan) angående vilka skådespelare som hade medverkat i en tv-serie, som byggde på noveller som han skrivit. En tuff jävel.
7.Tom Wolfe. Han signerade sin då nya roman på Barnes & Nobles boklåda i New York. Fullpackat med folk i hela affären. Wolfe var klädd i sin sedvanliga vita kostym och när han fick höra att jag kom från Sverige ("Really?") så fixade han en kortare audiens för mig. Man gör det man måste göra.
8. Peter Guralnick. Legendarisk amerikansk författare av lika legendariska amerikanska musik mono- och biografier. Jag såg en minimal annons om att han skulle tala och signera sin nya bok om soulmaestron Sam Cooke, i en bokhandel i New York. Vi gick dit och fick direkt bra kontakt. Det lönar sig inte att vara blyg i den här branschen.
9. Michael Connolly. Stenhård amerikansk författare av succédeckarna om Harry Bosch. Han befann sig i London och där var även vi. Bara att söka upp honom. Jag var den förste svensk som någonsin hade intervjuat honom. Det uppskattade han.
10. Jann Wenner. Grundaren av och efter mera än 40 år ännu chefredaktören för musik- och reportagetidskriften Rolling Stone fick jag glädjen att möta en gång i mitten av 1980-talet, i hans chefsrum på tidningen på en adress på Fifth Avenue i New York. Pete Townshends gitarr stod i ett hörn. Wenner kallade på sin sekreterare och bad henne hämta de nummer av Rolling Stone som jag saknade. Oändligt stort.
Och fortsättning på dessa möten följer. Garanterat.
KATTEN MALIN HÅLLER koll. Ständigt.
Äventyret går vidare.