- Ja, allt jag skriver har sin bakgrund i verkliga livet, berättar Esko.
Krigsbarn
Esko Sandberg är född i Finland längst in i Finska viken vid ryska gränsen.
Som tvååring, 1942, kom han som krigsbarn till Morjärv.
- Det är en resa som pågår ännu, säger Esko.
Efter krigets slut återvände han inte till Finland utan han blev adopterad i Morjärv och där var han sedan bosatt till 23 års ålder.
Kontakten med familjen i Finland har han haft kvar genom åren. Nu är fem syskon kvar i livet och de träffas en gång varje år, vartannan år i Sverige och vartannat i Finland.
I unga år utbildade sig Esko till målare men yrkeskarriären som sådan blev kort. På den tiden var färgen allt annat än ofarlig och Esko blev sjuk, förgiftad av måleriet.
När han tillfrisknat flyttade han i stället söderut för att söka olika arbeten.
Söderut
- Bland annat sökte jag arbete på ett ungdomsfängelse utanför Uppsala men ledningen där var allt annat än intresserad fram till dess jag sa att jag varit brottare.
- Då fick jag jobbet direkt, säger Esko, som fick börja arbeta redan dagen därpå.
Så småningom blev han distriktschef för Tempus brandsläckare där han arbetade under några år.
Det var då äldsta sonen föddes som han tillsammans med sin familj återvände norrut. I Norrbotten sökte han arbete som säljare på Norrbottens-Kuriren.
- Fast till att börja med tyckte de att jag var överkvalificerad, säger Esko. Sedan blev det hela 28 år på Kuriren.
Det har varit ett arbete han trivts med och mestadels har han arbetat på lokalkontoret i Boden och i hela 25 års tid har han skrivit om trav och även gjort en del inhopp på sportredaktionen.
- Ja, jag minns en gång när jag ringde in ett referat. När jag sa mitt namn så missuppfattades det och Esko blev s.k. och därefter fick jag heta "så kallade", på sportavdelningen, lite roligt tycker Esko, och skrattar gott.
De sista åtta åren har Esko Sandberg arbetat med brandskydd för Hald & Tesch. Ett arbete som betytt mycket resande till företagskunder runt om i Norrbotten.
- Det började bli jobbigt att köra bil i alla väder, tycker Esko, som nu definitivt tänker bli pensionär om än inte overksamhet.
- Nu slutar jag definitivt som anställd men i övrigt jag slår bara in på en annan väg.
Esko Sandberg är en positiv person som verkligen ser framåt.
- Jag är beredd på att det kan hända något roligt varje dag, säger Esko, och så ska jag resa lite och samla stoff.
Esko ser verkligen fram emot att få mer tid att ägna sig åt sitt huvudintresse. Under åren har han skrivit många noveller av olika slag och blivit publicerad också i olika veckotidningar.
Sanning bakom
- Jag har alltid fått bra betalt och aldrig fått tillbaka något jag skrivit i alla fall, säger Esko, och berättar att det han skriver ofta är burleska historier om björnjakter, kraftkarlar och livsöden av olika slag, för det mesta med förankring i verkligheten. Eskos dikter är också verklighetsbaserade och många är diktade för barn och barnbarn.
Det är många år sedan Esko för första gången läste författaren och poeten Robert Frost men sedan har han följt med genom livet.
- Robert Frost gillar jag jättemycket, säger Esko. Det den författaren skrivit har haft en stor påverkan på hans livssyn.
Även om hans texter kan tyckas roliga ibland finns det en sanning i hans tankar. Om man "Sammanfattar allt jag har tänkt", citerar Esko, blir svaret att "Det går vidare". Allting går, det är så det är, hur det än är, "Det går vidare". Varje morgon innan han kommer i gång börjar han med ett citat av Robert Frost "Hjärnan är ett underbart organ. Den börjar arbeta direkt du vaknar på morgonen och slutar inte förrän du kommer till jobbet".
Åter till Morjärv
Esko Sandberg har också läst sina dikter inför publik i kapellet i Morjärv.
- Jag känner prästen sedan tidigare och han ville att jag skulle komma och läsa mina dikter.
- Jag var ganska nervös för det var första gången, berättar Esko, men det gick bra och åhörarna verkade uppskattade det.
Sedan medarbetar han i tidningen "Morajärvarn" också, bland annat med burleska noveller.
Musik i nästa generation
Många av hans syskon ägnar sig åt musik på olika sätt och det har Esko också gjort. I unga år var han trummis och under den tid han var bosatt söderut hade han en egen dansorkester.
När barnen var små blev det dragspelsmusik vid jularna men numera har han lagt dragspelet helt på hyllan. I stället gläds han åt det äldsta barnbarnet som sjunger i en grupp i Boden.
- Det är så vackert så ögonen tåras, säger en stolt Esko. Det är väl så "det går vidare" med barnbarnen, musiken, skrivandet och livet.